Vykort från Side!

2014-12-21 KL 21:17:00, Livet i Turkiet
Dagens vykort från Side!
 
21 December 2014. Vi har kanonväder och värmen håller i sig ett tag till. Det gillar vi.
Collagetröja räcker att ha på sig om dagarna. Vissa turister går shorts och tshirt men så våghalsiga är inte vi.


Julångest och vit jul!

2014-12-21 KL 13:26:00, Livet i Turkiet
Hej alla glada!
Nu är det verkligen inte långt kvar till jul, har ni någon härlig julkänsla i kroppen?
Det har inte jag och jag räknar inte ner till julafton. Det har jag nog inte gjort på många år faktiskt och ska jag vara ärlig så tycker jag julen bara ger ångest. SÄRSKILT julafton.
Jag har firat jul utomlands (mer eller mindre firat) -08, -09, -10, -11 och -13.
2012 firade jag hemma med mamma när hon var sjuk och även om hon sa det till mig så kunde jag verkligen inte förstå hur sjuk hon var.
Och att det mest troligt skulle bli hennes sista jul. Jag trodde verkligen på något mirakel skulle ske in i det sista.
Men den julafton var verkligen fin, på många sätt och jag ångrar verkligen inte att jag firade jul det året.
 
Det som jag tycker är absolut jobbigast med att inte fira jul hemma är att man blir påmind om just familjen hemma i Sverige (och numera Norge) så väldigt mycket då alla skriver om sina familjer, berättar hur mysigt de har och visar alla mysiga bilder överallt på internet bland sociala medier.
Och på något sätt vill jag också ha det så. Fast jag har valt att inte åka hem vid jul.
Dels är resorna så dyra men jag tyckte också att det var jobbigt att välja vem av mamma eller pappa jag skulle fira jul med.
Jag vill inte välja och det är just julafton som är dagen man firar, även om man firar lite på juldagen med.
Jul innan och dagarna efter är full med ångest och stress.
Jag pratade med mina vänner om detta för ett tag sedan och jag tror vi alla upplever detta som mest vid jul.
Ångesten att inte hitta eller har råd att köpa den perfekta julklappen till någon, att inte köttbullarna blir så perfekta som man tänkt sig, att sitta själv utan sina barn vid jul eftersom de firar hos den andra föräldern, ångest över att fira med någon man faktiskt inte vill fira med, ångest över all mat man ska laga eller all mat man måste äta för att det är jul.
Att allt ska vara på ett visst sätt men att något inte riktigt blir som den där bilden man har framför sig i sitt huvud.
 
Sen tänker jag på alla barn som måste fira jul med fulla eller alkoholpåverkade föräldrar.
Jag har haft turen som aldrig har sett en dålig sida utav alkohol när det kommer till att vara förälder.
Eftersom jag har bott hos min mamma under min uppväxt så är det henne jag kan minnas ha tagit ett glas vin till maten en fredagskväll eller vid midsommarfirandet. Och under jul.
Men aldrig någonsin så att det har gett en negativ inverkan eller syn och aldrig heller från min pappa.
Tack och lov för det är många barn och ungdomar som lever med detta. Att se sina föräldrar fulla.
Vardag, helger, fest, högtider. Att förälder och alkohol hör ihop och har en negativ inverkan.
Jag själv har inte druckit alkohol sedan sensommaren -12 och det lockar verkligen inte nu när jag är mamma.
Vin och öl har jag aldrig tyckt om, cider har de inga goda i Turkiet och att dricka starksprit eller en drink bara för att, lockar inte alls mig.
Kadir kan dricka en öl eller två ibland, han har också varit iväg och grillat med kompisar och druckit alkohol då ett par gånger. Men mig lockar det inte längre.  
Då kan jag lika gärna göra en alkoholfri drink. Eller dricka ett glas saft faktiskt.
(När jag skrev denna text igår kväll så var Kadir iväg med sin kusin och tog ett par öl ute)
 
Jag har skrivit under att jag ska ha en vit jul i år, vilket inte är så svårt för min del kanske.
Men jag är glad över att över 20.000 människor kommer göra detsamma.
Och det tycker jag också att du ska göra. Var med och fira en vit jul i år, ta inget glas alkohol i dina barns närhet utan välj att stå emot och ha en mysig och fin jul ändå.
Vill du vara med på detta så kan du skriva under på http://vitjul.se/ 
Var också med och gilla vit jul på facebook precis som jag och 116.640 andra människor.
 
Sen vill jag tillägga att Kadir förbjuder mig inte att fira jul om någon tror det. Han har aldrig firat det och han är inte särskilt intresserad av att fira det heller. Men samma sak gäller alla hjärtans dag, födelsedag och midsommar ska vi inte ens tala om. Små grodorna runt en midsommarstång, ja hur ska man förklara det för en turk haha?
Han bryr sig inte om jag firar eller inte men han skulle nog aldrig klä ut sig till tomte om vi säger så.
Bara om Adem bad om det kanske.
Det är jag själv som väljer att inte fira. Däremot ska födelsedagar alltid firas, vare sig Kadir vill eller inte.
Förra året fick jag en minijulgran som jag tar fram och jag har även tagit hit några julsaker från Sverige men annars har vi inte så mycket mer och det är rätt skönt också.
I år tänker jag hoppa över prinskorv och potatisgratäng som vi annars har ätit och istället ska vi äta de mest "svenska" man kan äta. Men kanske inte på julafton.
Nämligen tacos!
Det var så längesedan vi åt det så jag tänkte att det passar bra på julafton i år, håller ni inte med?
Och mitt "julfirande" och midsommar, påsk, kräftskiva, födelsedagsfirande, lucia och allt annat firande man gör med ens familj det gör jag på mitt eget lilla vis i februari när jag åker till Sverige.
Hellre två veckor fullt upp och massa famljemys än 1 dags julfirande tycker jag. Jag längtar redan!
 
Visste ni att jultomten kommer från Turkiet förresten? (Inte Göteborg haha)
Ni kan läsa mer om det här http://www.reseguiden.se/forum/blogg/tomten-ar-fran-turkiet-13382
 
Här är mitt julpyntande för i år, alldeles lagom tycker jag.
 
Och Adem julpyntade. Eller ja, ska jag vara ärlig så var det mer så att han tog bort kulorna från granen medans jag satte tillbaka dem.
 
 
 

Här är absolut finaste bilden från julen 2012. Mamma och jag, med Adem i magen.


Julkalender lucka 20!

2014-12-20 KL 23:44:00, Livet i Turkiet
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år.
 
Oj, äventyr...Jag tycker att när jag gör saker som jag egentligen är lite osäker på, som att ta med mina vänner och äter frukost ute på landet där de inte talar engelska utan bara turkiska...då kan det bli ett äventyr.
Eller att resa till Sverige med en 7 månaders son utan min starka stöttepelare bredvid mig, min man, då kan det också blir ett äventyr.
Jag testar mig själv lite, gör saker som jag känner mig osäker på och på något sätt är jag väl lite osäker på mig själv och vad jag är bra på. Och inser med dessa "små äventyr" att jag faktiskt fixar det.
Låter kanske konstigt, varför skulle jag inte kunna ta hand om min egna son i 3 veckor?
Men jag blir hellre lärd än att ge direktiv ibland. Och jag tar mer än gärna emot hjälp, från min man i detta fall som kanske inte kan mer än mig alltid men är bättre på att ta kommandot.
 
Över till äventyr. Mina äventyr idag är inte direkt som när jag var au pair i USA och åkte runt i min shitty car med Sarah en lördagskväll i Albany down town.
Men däremot var det ett härligt äventyr när vi åkte till Konya i somras.
Spännande, kul, avslappnande och precis vad jag behövde just då.
Både att komma iväg ifrån allting men också bort ifrån värmen ett tag. Något vi aldrig hade gjort förut och det var ett litet äventyr vi var ute på.
 
 
 
Juste, jag måste berätta en rolig sak. Jag har en grej på gång för er som gillar julkalender som denna. Eller "uppdrag" i blogg och instagram anda som påminner väldigt mycket om denna julkalender som jag nu följer.
Gillar ni det med så spana in 27 december och framför allt 30 december här på bloggen då alla uppgifter om detta uppdrag kommer.
Jag är sjukt pepp på det jag har hittat på och jag hoppas ni är det med och kommer haka på.
Då blir det roligare.
God natt!


Årets dyraste julklapp!

2014-12-20 KL 18:31:00, Livet i Turkiet
Nu är den här, Adems nya bilbarnstol. Vi beställde den för några dagar sedan och igår var den i Manavagat.
Kadir hämtade den idag innan jobbet och ringde mig och sa "De har nog skickat den blå"
Visst, blå funkar med men jag hade gärna velat ha den svarta som vi beställt.
Men det var bara bilden på kartongen som var blå, i fanns det en svart precis som jag ville.
Lyckligast för denna är nog jag om jag ska vara ärlig. Sen i somras så har jag letat efter en bakåtvänd bilbarnstol i Turkiet och senaste månaden har jag aktivt kollat runt på internet och i butik.
Jag trodde att jag skulle få ge upp och nöja mig med en bilbarnstol bara. Bättre än många andra som inte har någon alls men fortfarande sa något mig att jag skulle inte ge upp.
 
Kollade över vilka som är godkända i Sverige på den här sidan
http://bloggen.fi/bilstolslotsen/lista-pa-sakra-bilbarnstolar/
 
Googlade några utav dem på turkiska hemsidor och hittade tillslut vår. Lite dyrare än vad jag räknat med men helt klart värt det. Årets dyraste julklapp med andra ord.
När rabatterbjudandet kom upp för andra gången så slog vi till och köpte den. Och nu är den här, våran Joie I-anchor som vi köpte på den här sidan:
http://www.e-bebek.com/joie-i-anchor-oto-koltugu-ve-isofix-baza-seti_JOI-C1126ACLQR 
 
Jag kommer berätta mer om den när den är installerad och vi har testat den lite också.
 
 
 


I´m thankful!

2014-12-20 KL 11:43:00, Dagens bild
Bildkälla: google.se



#TBT - Att bli lämnad och totalt utfrågad!

2014-12-19 KL 20:59:00, Livet i Turkiet
Jag håller på och återberättar lite olika händelser i mitt liv här på bloggen bland annat mitt första jobb i Turkiet, mitt år i USA och hur jag träffade Kadir som skulle bli min blivande man tillslut.
 
Sist skrev jag om första, jobbiga tiden tillsammans när allt de rosa och de fluffiga moln är bortblåst i ett förhållande och kvar är två unga, lite förvirrade men galet kära människor.
Vi kom över den där första jobbiga tiden och det kändes som om vi kunde andas ut på något sätt.
Ni som läste i min blogg då kanske minns att jag inte skrev ut Kadirs namn utan han kallades för K.
Ibland Mr. K.
Det var hans egna val och vill man inte vara med i min blogg så respekterar jag det. Både i bild och text.
När jag förklarade mitt bloggande för Kadir så berättade jag om Kissie som många känner till. Jag sa också klart och tydligt att hon är (var då) den största, svenska bloggaren och min blogg är bara en liten fis i rymden mot hennes.
Men Kadir fick för sig att min blogg var väldigt populär i Sverige och sa då att han inte ville vara med på det sättet med hans namn och bild.
Det resulterade i att under 2010 så kom VÄLDIGT många fram till mig på jobbet i butiken och frågade "Men Louise, vem är nu K?!!"
Och lika många kom fram till Kadir och sa "Är det du som är K?"
Det var väldigt roligt faktiskt för det blev som en grej, flera gånger i månaden kom läsare fram och frågade om den här hemliga personen.
Och tillslut gick Kadir med på att vara med i både bild och med hela sitt namn.
Det var lite då jag märkte att det var många Turkiet-älskare som läste bloggen.
En sak är att se besöksstatisiken. Men när man träffar människor i verkligheten så känns det mycket mer verkligt.
Och det är jättekul. Det tycker Mr. K också men han blir ännu mer blyg än mig och drar sig snabbt undan i sitt jobb igen.
 
Första hela säsongen var över och allt var frid och fröjd. Vi skapade en ny vardag under vintertid och hade det bra.
Kadir åkte och hälsade på sin familj lite då och då och hjälpte till hos dem. Varje gång så frågade hans mamma när han ska gifta sig.
Detta var något hon hade frågat nästan under ett års tid och jag tänkte inte så mycket på det.
Nu i efterhand vet vi att det var för att även hon hade hört att Kadir hade träffat någon. Och istället för att säga det rakt ut så sa hon det på detta vis. Resten av hennes barn var gifta och hade bildat familj, nu var de bara Kadir kvar och eftersom han hade träffat någon, mig, så var det bara en tidsfråga.
Inte för oss däremot. Vi var inte redo för bröllop men hade pratat om framtiden, barn och lite förlovning.
 
Då kom det från ingenstans, det som skulle förändra vårat förhållande väldigt mycket.
Kadir var iväg till sin familj några dagar, kom hem med ett humör som skulle kunna tända eld på ett helt hus om man får uttrycka sig så.
Jag kände direkt att något var fel och det var verkligen som en vass kniv i luften men jag visste inte vad det var.
Tillslut kom det; Kadir gjort slut med mig...
 
Utan någon som helst förklaring mer än att vi kan inte vara tillsammans.
Jag kommer ihåg allting som om det vore igår och det var skitjobbigt, jag hade så många frågor men fick inga svar.
Jag vill inte vara för privat om detta och har tidigare knappt skrivit om detta så jag hoppas att ni respekterar det. Och därför kommer jag inte skriva mycket om det nu heller.
 
Inom loppet av knappt två veckor så hade jag gjort klart för mig att jag SKA åka hem till Sverige men jag SKA också komma tillbaka två-tre månader senare för att jobba i butiken ytterligare en säsong.
Jag hade också inom några dagar, väldigt hastigt skaffat en ny roommate för sommaren och även kunnat prata en del med Kadir trots att allt var luddigt och jag fick inga ordentliga svar riktigt.
Han visste väl inte heller vad han skulle svara. Hjärtat sa en sak och hjärnan sa något annat.
Jag packade det jag kunde och åkte till Sverige.
Mamma var den som verkligen sa åt mig att INTE åka hem direkt utan att ha talat ut med Kadir ordentligt.
Hon förstod varför jag var ledsen för att åka till Sverige och hon förstod varför jag inte riktigt gav upp utan valde att åka tillbaka till Turkiet mot sommaren.
Och hon var uppriktigt ledsen eftersom hon verkligen tyckte om Kadir och såg att han behandlade mig väl.
 
I Sverige så hade jag och Kadir inte så mycket kontakt men två veckor innan jag skulle ner igen så skaffade Kadir en ny dator och även facebook, han smsade mig mycket och han sa att vi måste prata när jag kom tillbaka.
 
 
Väl i Turkiet så möttes jag av en man som var nyklippt, hade blekt tänderna och köpt nya kläder. Och massa rosor till mig.
Kadir förklarade pressen från hans familj och att hans bägaren hade runnit över. Han bad 1000 gånger om ursäkt och bad mig förlåta honom...
Men nej, jag tyckte inte att vi bara skulle hoppa tillbaka i ett förhållande igen, det här måste vara på riktigt.
Så han fick kämpa, han fick vänta men han visste också att han hade mitt hjärta.
Och det visste jag med inte minst när jag var ute med vänner eller umgicks med dem men bara längtade efter Kadir.
Vi bodde inte ihop då men vi umgicks så mycket vi kunde och tillslut kände jag att antingen kör vi till 100% eller så får det vara.
Men då ska båda ge 100%.
 
Kadir hittade en lägenhet centralt vid stora flaggan i Side och vi flyttade in, bara han och jag.
En ordentlig nystart blev det för oss utan några krav.
Det handlade inte om att vi skulle förlova oss, gifta oss och skaffa barn direkt utan att vi ska ta hand om varandra och om vårat förhållande.
 
 
 

Jag fick chans att se över min vänlista och ställdes till svars för mina handlingar och uttalanden jag gjort i precis samma veva.
Det var också en händelse som jag inte har skrivit om men är väldigt glad över även om det var en riktigt jobbig och tuff period.
Jag fick se till att vara ärlig, jag fick stå upp för det jag sagt och tyckt och för att vara helt ärlig så tror jag det uppskattades. Tillslut.
Jag blev utfrågad och jag sa sanningen, jag kunde gå rakryggad ifrån en hetsig konversation som jag och några andra hade haft och efteråt var det inte jag som tog kontakt med människor i min omgivning, de var dem som kom till mig. Båda två.
Jag är inte en person som säger hela tiden vad jag tycker och tänker MEN när någon frågar mig VAD jag tycker och VAD jag tänker, då svarar jag ärligt och hoppas att den som frågar är redo att höra sanningen.
Jag är långt ifrån perfekt, särskilt när det kommer till situationer som dessa men jag har definitivt bättrat mig.
 
Mycket förvirrande kanske att läsa för er men det var en väldigt tuff och jobbig period. Jag vet efter detta vilka som är mina vänner, vilka som är mina bekanta och jag vet vilka mina (få) fienden är.
Jag kan idag skilja på jobb och privatliv väldigt bra för inte trodde jag att jag skulle jobba OCH skratta med min värsta fiende som vände mig ryggen ett år tidigare.
Till och med det kan jag idag tycka är lite kul och komiskt kanske. Antagligen eftersom jag inte har något att gömma eller skämmas över.
Om man flyr från en situation så betyder det oftast att det något man inte kan stå för.
Jag är ibland en långsint person som inte riktigt kan släppa vissa händelser men jag är ingen ond människa. Har man något ouppklarat med mig så handlar det bara om att vi pratar om det så kan jag förlåta. Eller be om ursäkt.
Men det måste vara ärligt från alla inblandade, annars kan det lika gärna vara.
Den som stöttade mig mest i detta var Kadir och det var han som hela tiden påpekade att jag ska vara så ärlig som jag bara kan så löser sig allting annat.
 
Jag är en ärligare människa idag än vad jag var förut. Jag har dock inte samma behov av att säga vad jag ärligt tycker om andra människor.
 
 
Att vara ärlig betyder inte att hela tiden säga vad du tycker. En del människor tror att det är bäst att vara ärlig och då berätta hur fel andra människor har, något fult de äger eller har på sig/ser ut eller hur illa de beter sig.
Att vara ärlig handlar inte att du ska tala om hur andra människor är/ser ut/gör. Det handlar om dig själv.
Att du erkänner att du dricker alldeles för mycket Coca cola men du har svårt att låta bli.
Att du erkänner att du inte tycker om din grannes fula svordomar men att det inte kommer från din mun och därför inte har rätt att förbjuda grannen till att svära.
Eller att du ser någon med lila hår, förstår att du aldrig skulle passa i det och lovar dig själv att aldrig färga det lila. Om du verkligen inte vill.
Du kan inte ändra på andra människor men du kan ändra på dig själv.
 
 
2011 var ett riktigt jobbigt år. Mycket personliga händelser bröt ner mig riktigt ordentligt men det gjorde också att jag byggde upp mig själv igen, jag ändrade mycket på mitt tänkesätt och jag kan faktiskt vara glad och tacksam över vad som hände då. Annars hade jag inte varit den människa jag är idag.
Jag är glad över att Kadirs bägare rann över och att han gjorde slut med mig. Vi är betydligt mycket starkare som par efter detta och har en annan typ av förhållande idag känner jag.
 
Samma dag som Breivik skakade om Norge totalt den 22 Juli 2011 så gick Kadirs mamma hastigt bort.

 
 
  
Jag var med i tidningen SOLO också, det var kul.


Kan ni hålla er för skratt?

2014-12-19 KL 13:41:00, Adem
Jag lovade ett härligt klipp på Adem från en kväll när han hade haft en lång dag, lite sömn och var övertrött på kvällen.
Hans skratt är underbart och jag är glad över att jag fick detta på film.
För visst smittar det av sig. Ni hör också ett litet smakprov på Kadirs skratt som också smittar av sig och man hör verkligen att det kommer från hjärtat. Precis som med Adem.
Något Adem har fått utav sin baba, skrattet.
 


Julkalender lucka 18!

2014-12-19 KL 00:42:00, Livet i Turkiet
Text kommer imorgon. Jag är för trött för att skriva den nu. Men jag älskar mitt halsband som jag fick utav Kadir i bröllopspresent, 1 år som gifta. 
 
Update:
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år (present, mail, sms)
 
 
Som sagt, detta halsband fick jag utav Kadir i bröllopspresent. Han smet iväg och köpte det när vi var inne i Manavgat för barnens-dag firande några dagar innan våran dag.
Och jag blev faktiskt förvånad över att han lyckats hitta något som jag verkligen tyckte om och stämde överens med min stil.
Jag gillar inte stor smycken eller konstiga symboler. Detta guldsmycke är lagom litet, utan att vara FÖR litet. Och symbolen är tecken på evighet. Oändlig kärlek <3


En hemlighet!

2014-12-18 KL 14:47:00, Livet i Turkiet
Ni vet den där känslan när ni vet om något men inte får berätta för någon.
Jag HATAR den känslan om det handlar om något kul och spännande för då vill jag oftast skrika ut till hela världen "Jag vet en hemlighet"
Så i flera veckor nu har jag vetat om en hemlighet och OJ vad mycket tankar och känslor jag har haft om detta.
Jag har så mycket jag vill berätta och jag har så väldigt mycket jag vill...se.
Men vi får vänta ett tag till. Några månader till. Och denna väntan...den gör mig tokig.
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är sant, det är så overkligt. Även om det börjar bli mer verkligt nu när jag ser bilder. På en växande mage.
 
Och nu kan jag äntligen berätta, det jag och Kadir har vetat om ett tag. Något som jag verkligen längtar till och som jag vill berätta för hela världen.................
 
 
 
Jag ska bli moster!!
Jag är så himla glad och det ska bli extra roligt att hälsa på (snart mamma) Linda och PilotPeter om några månader.
Åh, vad spännande 2015 kommer bli. Och jag ser verkligen fram emot att bli moster.


Soligt vinterSide!

2014-12-18 KL 10:58:00, Livet i Turkiet
Här kommer härliga bilder från Side när vi var där häromdagen vid strandpromenaden.
Någon som längtar hit?
 
 
 
 


Julkalender lucka 17!

2014-12-17 KL 22:04:00, Livet i Turkiet
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling.
 
Den här bilden är verkligen höst för mig då det var absolut sista sommardagen och det hände något i luften, den där känslan när man känner "nu är sommaren slut"
För oss var det fortfarande varmt, men en mycket mer behaglig värme nu.

6 Oktober 2014 och ca 25-30 grader dagtid.


Vinnaren av Paradise hotel 2014!

2014-12-17 KL 13:48:00, Livet i Turkiet
Ikväll klockan 22.00 (23.00 i Turkiet) är det final i Paradise hotel.
Jag kommer inte se programmet förens imorgon men jag vet redan nu vem eller vilka som vinner.
Ska du titta? Vet du vem som vinner?
 


Recept: Röd, stark, kall sås -Acılı ezme.

2014-12-17 KL 09:34:00, Mat och recept
"Röd kall sås", "röd meze start", "stark kall röra", "stark sås röd", "kall röd röra"
Ja, så ser det ut när många googlar efter den röda, kalla, starka såsen som serveras oftast innan middag på restaurang i Turkiet.
Tillsammans med ett bröd som heter lavash (även kallat ballongbröd) eller vanligt vitt bröd.
Det ni söker efter heter acılı ezme.
 
Här kommer ett recept som jag har fått utav Kadirs syster.
Jag har ännu inte testat det själv så nu får ni vara testpiloter och berätta om det smakar som de gör vid medelhavet.
 
Du behöver
3 st tomater
1 rödlök
3 vitlöksklyftor
½ knippa bladpersilja
1 msk tomatpuré
2 msk stark paprikapuré
½ citron med urpressad citronsaft
4 msk olivolja
2 tsk pulbiber, eller chiliflakes som det heter på svenska. Borde finnas vid kryddor.
salt
 
Börja med att skala bort skalet på tomaterna. Lättast gör du det genom att koka tomaterna snabbt en stund först. Då lossnar skalet bättre.
Hacka sedan tomaterna i små tärningsbitar och gör samma sak med rödlöken.
Vitlöken och bladpersiljan finhackas.
Sedan kör du detta i en mixer så att allt blir ordentligt finhackat och nermalet.
Låt röran sedan få rinna av sig i en sil.  
 
Under tiden blandar du tomatpuré, paprikapuré, citronsaft och olivoljan i en skål. Blanda ordentligt och salta efter behov. Lägg även i chiliflakes eller pulbiber som det heter på turkiska.
 
Blanda ihop allting ordentligt och låt stå ca 1 timme så att de får dra till sig innan de serveras.
Smaklig måltid!
 
   
Bildkälla: www.google.se
 
Du kan även finhacka tomaterna, rödlöken, vitlöksklyftorna och bladpersilja om du inte vill/kan köra de i en mixer. Men hacka det ordentligt då.
 
Chiliflakes eller paprikachili flingor som de också kan kallas, används ofta i turkisk matlagning.

Bildkälla: www.google.se  


Julkalender lucka 16!

2014-12-16 KL 16:47:00, Livet i Turkiet
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år.
 
Det här med att ta en selfie har ju minskat avsevärt sen jag blev mamma, även om jag tar en del fortfarande. Men långt ifrån lika många som förut.
Nu har jag en annan selfiekung hos mig varje dag som mer än gärna ta framkameran på mobilen medans han visar sitt finaste leende.
Nåja, några selfie har jag tagit detta år. Bland annat dessa.
 
Gult är inte fult ;) 
   


Solsken och röd kall sås!

2014-12-16 KL 10:41:30, Livet i Turkiet
Natten gick betydligt bättre än vad jag hade trott och Adem vaknade bara en gång i sin egna säng, jag lyfte över honom till våran och sedan somnade han om direkt.
Det har aldrig hänt förut och det var verkligen underbart. Att bara få somna om vid 3-tiden och sedan vakna halv 8 igen.
Han var antagligen så trött så han orkade inte krångla och hålla mig vaken. Jag kommer nu korta ner sovtimmen under dagen och se ifall det fungerar med Adem och hans sömn samt vakna tid.
 
Precis som igår så skiner solen idag och vi har över 20 grader i skuggan.
Jag tog ett par härliga bilder igår vid strandpromenaden i Side som jag tror ni Side (och solskensälskare) människor kommer att gilla.
Och ni som googlar efter "röd kall sås" och liknande, jag har ett recept nu som jag inte har provat ännu.
Det kanske jag inte kommer göra på ett tag men jag gör en chansning och lägger upp receptet här i bloggen ändå. Sedan får ni gärna testa och säga till om de är likt det ni får på resturanger här i Turkiet innan middagen eller om receptet behövs ändras lite.
Ni får vara testpersoner helt enkelt.
Receptet kommer i veckan så håll utkik.
 
Så här härligt hade vi det igår. Adem ville bada såklart.
 



resebloggar.info
Matbloggstoppen Besökstoppen
LouiseiTurkiet

Resor
Toppblogg.se