Grötfingrar!

2014-09-02 KL 10:31:00, Mat och recept
Här kommer ett tips till er småbarnsföräldrar med barn från 6 månader som vill ha något att tugga på mellan måltiderna.
Jag har hört mycket gott om grötfingrar så jag provade att göra det häromdagen till Adem och han verkade tycka det var gott.
 
Du behöver:
1 mosad banan
5-6 msk mixade havregryn
4-5 msk mjöl
Smaksätt med kanel om du har så blir de ännu godare smak.
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda ihop ingredienserna i en bunke. Ta fram en ugnsplåt och lägg bakplåtspapper på.
Ta små bitar av smeten och rulla ut dem som stavar eller "fingrar" i handen. Lägg på plåten och sedan in i ugnen i 15 minuter.
 
Låt svalna innan du ger barnet dessa.
Jag lät de stå framme i en liten skål som Adem kunde nå och han gick fram och mumsade i sig när han ville.
Lätt och gott för de små.
 
Bild från www.iform.se 


Unna mig det goda!

2014-09-01 KL 22:24:00, Livet i Turkiet
Igår efter att vi hade varit inne i Side så köpte jag med mig Subway hem.
Och dessutom valde jag en 30 cm eftersom 15cm känns alldeles för liten. Jag unnade mig verkligen en god smörgås för att jag är värd det.
Subway är så himmelskt gott och jag som aldrig äter på Mc Donalds eller Burger King känner mig nästan nyttig.
Även om det verkligen inte är det.
Det som gäller för att den ska bli god är brödet honey oat och dressingen honey mustard.
Kan man köpa den dressingen i vanliga matbutiker i Sverige förresten?
 


Väder i Side!

2014-09-01 KL 15:15:00, Väder
1 September och det är fortfarande otroligt varmt i Side. Ovanligt varmt för den här tiden.
Runt 20 Augusti brukar temperaturen sakta gå neråt och man känner att det börjar bli höst.
Väldigt varmt såklart, men ändå svalare än tidigare. Temperaturen går sakta men säkert neråt.
Men i år är det annorlunda. Värmen kommer senare och vi har precis haft, och har fortfarande tycker jag, den jobbigaste värmen. Och framför allt fuktigheten.
Varje år under sommartid så brukar det vara så varmt att öppna balkongdörrar inte hjälper för att klara av en natts sömn känner jag.
Vi har 3 vanliga balkonger och en fransk balkong så det kan fläkta ganska så friskt hemma hos oss och vi har det svalt och härligt.
Men den senaste veckan har vi alla sovit i vardagsrummet där vi har våran AC.
Jag som är så himla kall av mig och fryser lätt har tyckt att detta har varit underbart och alldeles lagom.
Vi provade att sova på stora balkongen häromnatten och det gick jättebra, förutom att man hör alla fordon, men det var lite för varmt måste jag erkänna.
Idag är det dock svalare vindar ute så för första gången på väldigt länge så behöver vi inte köra med våran AC på under hela dagen. Jag hoppas det verkligen håller i sig nu och att det går ner några grader till.
 
Nej, värmen är senare i år och nu är min favoritmånad här.
Jag älskar September just för att nu är det varmt, men alldeles lagom varmt.
Håret klibbar inte lika mycket i nacken och jag kan ha på mig favorit Adidas caprishortsen igen utan att man svettas i dem.
Eller det brukar vara så i September men i år får vi väl vänta några dagar till innan vi faktiskt är där.
Och snart kommer jag nog klaga på att det är liiiite för kallt ska ni se. Vänta bara...
 
Temperaturen ligger på "bara" 33-35 grader i skuggan, men känns som 37-39 grader.
 
Bilder från mitten av September 2012.
Som ni ser så är vädret underbart och vattnet är skönt uppvärmt av solen och ca 27 grader tror jag just nu.
September är absolut bästa semestermånaden att resa till Side tycker jag.


Att kunna prata om det!

2014-09-01 KL 08:45:00, Livet i Turkiet
Igår vid lunchtid så åkte jag hem till min vän Sofie som bor här i Side. Vi har inte träffats så mycket denna sommaren pga. jobb och Sverigebesök och vi insåg att sist vi sågs var senast när det regnade i Side.
Regnade mer än 30 minuter med andra ord vilket var i början av Juni ungefär.
 
Jag och Adem blev bjudna på jättegod lunch, kycklingsallad och Adem busade med deras hund Brownie och gömde fjärrkontrollen till ACn.
Det tog ett tag innan vi hittade den.
Och gjorde mycket annat bus som jag inte ens vågar nämna här.
 
Sofies hem har mycket influenser från Sverige och känns väldigt svenskt. Kanske med hjälp av Ikea, precis som hos Malin, och jag fick samma känsla hos dem båda "Wow vad fint och mysigt!"
Vårat hem är mer turkiskt med svenska influenser känns det som och jag fick genast en längtan efter att få göra om och inreda på nytt hemma hos oss. Med Ikeamöbler.
Det bjöds på supergod efterätt och tiden bara sprang iväg. Vi hade hur mycket som helst att prata om.
Så mycket så att vi kom från ämnet precis hela tiden, men sånt är bara härligt.
 
Det blev också mycket prat om mamma och hennes cancer.
På något sätt så tycker jag att det är svårt att prata om för det känns fortfarande som en elak mardröm som jag bara vill vakna upp ifrån.
Men jag har märkt på mig själv att när jag känner mig bekväm och framför allt är med människor som jag känner mig bekväm med, så kan jag prata om det. Och det gjorde jag med Sofie insåg jag.
Mycket prat om graviditeten som övergick till mamma och hennes cancer besked, sjukhusbesök, veckorna efteråt och vilken lättnad det var att få äntligen åka hem till min man igen.
Eller då blivande man.
Och att sedan köra på i lika hög fart här hemma med giftermål, förberedelser inför en bebis och sedan...en bebis.
En Adem!
Det tar inte slut där för sedan kommer första tiden med en bebis. Det är något av det jobbigaste som finns. Och bästa.
När jag tänker tillbaka på den tiden, den där första tiden med Adem så förstår jag inte hur jag fick det att gå runt i huvudet på mig.
Vet ni hur jobbigt det är att ta hand om en bebis som man faktiskt inte känner?
Och hur jobbigt det är när man inte vet vad man ska göra med en bebis? Hur fungerar en bebis?
Hur fungerar en bebis som bara skriker 3-4 timmar varje kväll? (Kolik)
Samtidigt som man är själv och mannen jobbar 12 timmar eller mer varje dag.
 
I samma veva och följande månaderna så är jag säker på att jag gick igenom den där eftersorgen som många talar om när någon i ens närhet har gått bort. När man inser vad som har hänt.
Fast på något sätt har jag fortfarande inte insett det. Både och. Det känns overkligt samtidigt som det känns verkligt.
Och jag vet inte om man någonsin kommer förstå vad som egentligen hände.
Det enda jag är säker på är att jag vet inte vad eller vart jag hade varit idag om jag inte vore gravid vid den jobbiga tiden eller hade en bebis att ta hand om vid eftersorgen.
En bebis som jag inte vet hur den fungerar men som fungerar alldeles utmärkt då och idag.
 
Den första September kommer alltid vara en speciell dag, och har alltid varit. Mammas födelsedag.
Så idag hurrar vi för mamma på hennes 57års dag. Världens bästa mamma. ♥
 
Efter en heldag hos Sofie igår så åkte vi till butiken för att spendera lite tid med den arbetande babaKadir och resten av hans familj där.
Vi hann gå ner till havet en stund till Adems stora förtjusning som genast blev blöt ända upp till magen.
Sedan hälsade vi på goda Skåne-stammisar som åt middag på Tropic.
 


Inbjudningskort!

2014-08-31 KL 22:20:00, Blogg och internet
Sponsrat inlägg
 
Dags för födelsedagskalast snart? Går du i bröllopstankar?
Eller har du precis haft dop och skulle behöva skicka ut tackkort till alla som närvarade?
http://www.cupcard.com/sv/ så kan du designa och beställa dina egna festinbjudningar eller tackkort.
 
Välj det motiv som passar ditt önskemål bäst, bestäm textstorlek, byt ut färger och ladda upp egna bilder för mer personliga kort.
Gör klart din beställning och dina kort skickas sedan direkt hem till dina nära och kära. 
Just nu får ni, mina läsare 15% rabatt på eran beställning, ange kod: 1E0A
Gäller fram till 13/9-14 
 
Bilder från http://www.cupcard.com/sv/


Adems nya kompis!

2014-08-31 KL 17:27:37, Livet i Turkiet
 
Idag har vi varit hemma hos hunden brownie. Och Sofie såklart.


Shopping Inspo!

2014-08-31 KL 05:43:00, Shopping inspo
Dagens shopping inspo kommer ifrån BikBok.
Nu när hösten snart är på ingång så gäller det att inte börja klä sig i mörka kläder med en gång utan faktiskt förlänga sommarkänslan ett tag till med hjälp av några härliga toppar och t-shirts.
 

Bilderna kommer ifrån http://bikbok.com/se/
 
Tänk färgglatt, blommigt och ljusa överdelar som passar till mörka jeans. 
Då har du startat i höstens del, med de mörkare byxorna/jeansen.
Men vi är fortfarande bara i början av September så du kan ha kvar och liva upp sommarens känslor med hjälp av en färgglad eller blommig överdel.
Eller tvärt om.
En mörk t-shirt med coolt tryck och ett par riktigt ljusa och slitna jeans till.
 
Till detta passar ett par mörka boots med lågt skaft.
 
Vill du använda mina kollage så kontakta mig först på louisesa.blogg@hotmail.com


Vart tog månaderna vägen?

2014-08-30 KL 16:01:00, Adem
Vänta nu? Är detta min lilla pluttis verkligen? Har min lilla älskling varit sådär liten verkligen?
Och då tyckte man att han var sååå stor. Bilderna är tagna i December-Januari och Adem var 5-6 månader här.
Jag måste framkalla bilder för jag är säker på att man om 10 år inte kommer ha kvar bilder i datorn på samma sätt som idag. Precis som med diskett, vem använder sånt nu förtiden?
Jag sparade massa bilder på disketter under min tonår och tyvärr har jag slängt alla nu.

Och på tal om liten, jag saknar den där första bebistiden en hel del. Det var ju så mysigt.
Samtidigt var det sååå jobbigt och det är väldigt skönt att ha en stor kille nu som är självständig och kan klara sig mycket själv. Bara det att han kan gå och ta sig framåt på eget initiativ och egen hjälp.
Hur orkade man som förälder första halvåret egentligen undrar jag?



Recept: Kağıt Kebabı!

2014-08-30 KL 09:00:00, Mat och recept
Här kommer ett turkiskt recept ni bara måste prova. En av mina favoritmaträtter just nu
(Jag vet, jag säger det om alla maträtter jag provar. Men det är supergott!)
Denna maträtt heter Kağıt Kebabı. Som betyder papperskebab. Kebab i papper helt enkelt.
Själva innehållet kan variera och du väljer själv vad du tycker är gott men så här gjorde vi:
(Under receptet så finns det en video som visar hur man gör)
 
500 gr nötkött (lamm går också bra)
1 gul lök
2 dl ärtor
2 st morot
2 st potatis
1 st tomat
1 dl tomatpuré
1 msk olivolja
2-3 dl vatten
Valfria kryddor. Vi använder oss av toz tatli biber.
Salt
Bakplåtspapper
Foliepapper
 
Hacka köttet, morot, tomat och potatis i något större tärningsbitar. Hacka även löken.
Lägg allt i en plastbunke, lägg i ärtorna och blanda om.
Blanda tomatpurén tillsammans med lite, lite vatten i egen skål så att det blir nästan som sås av det hela. Häll i det i plastbunken.
Häll på olivolja och salta och krydda maten efter eget smak och tycke. Blanda ihop allting.
 
 
Sätt på ugnen på 200 grader.
 
Ta bakplåtspapper och lägg på ett bord. Klipp ut bitar ca 30x30cm och lägg sedan några skedar av röran på pappret.
Sedan gör du ett paket utav maten. Vik först kant till kant.
Vik sedan de tre kanterna som är "öppna" minst 2 gånger, gärna mer. Det ska vara väldigt tätt slutet.
Lägg sedan detta paket på ett foliepapper som du viker från kant till kant och täpper till väldigt enkelt
(detta är inte med i videon här nedan men vi gjorde så)
Dessa paket ska sedan läggas på en ugnsplåt och vara i ugnen 45 minuter på 200 grader. 
 
Viktigast med paketen är att bakplåtspappret har slutit tätt ordentligt när man gör sitt paket.
 
När maten är klar så tar man bort foliepappret. Sedan öppnar man paketet genom att skära mitt på bakplåtspappret, ovanpå så att säga.
Till detta kan man ha turkisk ris eller bara en sallad om man så vill.
Smaklig måltid!
 
 
Här nedan är en film som visar hur man lagar denna mat. Som ni ser så använder dem sig utav små lökar, vitlök etc. i sina paket. Man kan även ha paprika, majs och gurka om man så vill. 
 


Adem får ta körkort nu!

2014-08-29 KL 18:55:00, Livet i Turkiet
Efter besöket hos husläkaren denna morgon så stannade vi till för att köpa mat i matbutiken vid oss. Men det blev ett litet större köp än bara matvaror.
Häromdagen så ville Kadir köpa en gunghäst som var en elefant, till Adem. Jag tyckte det var ganska så onödigt stort köp.
Jag är uppvuxen med att sånt "stort" får man vid födelsedagar eller julafton. Kadir som inte har firat något av det vill bara skämma bort sin son så mycket han kan, nu när han kan, tror jag.
Det blev ingen gunghäst häromdagen men istället idag så köpte Kadir en bil till Adem.
En Cadillac rättare sagt. "Han kan ha den i 1-2 år" sa Kadir.
Hm..jag vet inte om Adem kommer ha den så länge faktiskt. Jag tror han kommer tröttna. Men just nu älskar han den.
Både att sitta på och putta på sina små bilar som får åka på stora nya bilen.
 
 
 
 


Läkarbesök denna morgon!

2014-08-29 KL 10:49:01, Livet i Turkiet
Det var en jobbig dag igår. De två senaste dagarna så har jag känt mig dålig i magen men ändå kry i kroppen.
Igår slog kroppen ut allt och jag fick inte behålla någon mat på hela dagen. Tillslut så kunde jag inte ens dricka vatten utan att det kom upp lika snabbt. 
Hela kroppen var orkeslös och jag kunde inte sitta upp, än mindre stå.
Som tur var så kunde Adem roa sig med musik och dans och jag hade redan färdiglagad mat till honom.
När Kadir kom hem från jobbet på natten så hade han med sig kycklingsoppa och bananer. 
Även om jag var vrålhungrig så orkade jag bara två bananer. Soppan får jag äta till lunch idag istället.
Vi åkte till husläkaren imorse som konstaterade att jag troligtvis har åkt på något virus/fått i mig någon bakteri och kroppen gör allt för att få ut det.
Jag har fått medicin och tips på mat jag ska äta och vad jag ska undvika. 
Jag är väldigt sällan sjuk men detta tog verkligen musten ur mig. Jag har förlorat mycket vatten så för att jag inte ska bli uttorkad så ska jag dricka mycket vatten och äppeljuice. 
Det känns redan bättre nu och Kadir gjorde en ordentlig frukost till mig. Men jag känner mig fortfarande svag och har ingen större energi. 


Svenskt fika!

2014-08-28 KL 18:57:00, Livet i Turkiet
Igår eftermiddag så åkte jag och Adem hem till Malin och Derin som också bor här i Manavgat.
Derin är två dagar äldre än Adem och de är verkligen jämnlika i både utvecklingen och storlek.
Adem är lite blyg när vi kommer hem till andra människor och han håller sig gärna till mig först.
Men sedan går det bättre och de två var inne på Derins rum och lekte lite ibland. Men mest i vardagsrummet hos mig och Malin.
 
Malin bjöd på äppelkaka med svensk vaniljsås och kakor från Sverige. Åh, vad gott det var.
Hon och Bea besökte Ikea förra veckan i Istanbul och jag fick turen att få med ett bud därifrån.
Under höst, vinter och vår när vi använder täcke när vi sover så har jag märkt att Adem sparkar av det.
Jag minns i vintras när det var som kallast och jag tog på honom täcket säkert varje timme under natten.
Så jag bestämde mig för att köpa ett sovpåse. Som en "dräkt" som inte sitter åt för benen och där armarna är fria.
Dvs. de kan röra sig fritt med armar och benen men kroppen täcks ändå av ett "täcke" och håller värmen kvar.
Just nu är det som varmast hos oss men jag ser fram emot att få testa detta.
 
Bild från www.ikea.se


Stor kille!

2014-08-28 KL 10:23:00, Adem
Om man säger till Adem "Hur stor är Adem?" så sträcker han upp händerna i luften, ibland hamnar de bakom huvudet också. Men han visar stolt hur stor han är.
Detta funkar dock inte att säga på turkiska har vi märkt här hemma.
 
Adem är nu 78 cm lång och väger 10 kg. Våran stora, lilla kille!
 


Ett restaurangbesök sista kvällen!

2014-08-27 KL 21:19:26, Livet i Turkiet
Eftersom det inte blev något besök inne i "kärnan av Konya" eller restaurangbesök där så bestämde jag att vi skulle äta på restaurang här hemma i stället.
Kadir hade en ledig dag kvar så vi tog det lugnt under dagen och funderade på vart vi skulle äta.
Skulle vi välja ett av våra vänners restauranger i Side? Ett mer turkisk matställe i Side? Eller något i Manavgat?
Kadir har en vän som jobbar på den nya restaurangen Umut inne i Manavgat.
Om jag inte har helt fel så är det samma ägare och typ som Umut i Side.
Så vi valde det stället och jag åt sis kebab till middag. Jättegott och alldeles lagom med mat för min del.
Vi funderade på att åka in till Manavgat centrum efteråt men Adem var trött och hungrig så vi svängde förbi Migros och köpte barnmat och Magnum miniglassar.
När Adem somnat efter hans middag så åt vi glass och satte på en 3D film på tvn.
Efter knappt 20 minuter hade Kadir somnat och 10 minuter senare så somnade jag.
Filmen var alltså inte så bra med andra ord.
 
 
 


Fantastisk utsikt och omgivning!

2014-08-27 KL 06:17:00, Livet i Turkiet
På väg till Konya så gjorde vi ett stopp för att grilla, äta, fylla på med vatten i våra vattenflaskor med vatten som rinner från bergen och bara njuta av utsikten.
Helt otroligt vackert var det här och medans Kadir sov en stund så var jag bara tvungen att fota.
Och ta selfies såklart.


Vi hade planer på att övernatta här på hemvägen, eller möjligtvis på ditvägen om vi hade åkt sent. Men nu var vi iväg redan på förmiddagen och här ifrån var det knappt 40 minuter innan vi var framme hemma hos Kadir farbror med familj
Väl där så blev vi varmt välkomna. Många av dem har jag träffat här i Manavgat innan och några var nya ansikten för mig.
Adem blev lite blyg först men det släppte efter ett tag och han lekte med de andra barnen som bor där.
Kadirs kusin och fru har bott några veckor under sommaren nu hos hans pappa. Så senare på eftermiddagen tog vi en promenad ner till dammen och det var skönt.
Så lugnt och stillsamt. Även om de bor nära en motorväg så hör man knappt några bilar alls och allting är väldigt tyst.
Vi åt middag och sent på kvällen åkte Kadir, Ali och deras vän iväg och jagade.
I rummet vi fick så kunde man inte stänga fönsterna på nu sommaren. Som tur var så hade vi packat ner tjockare kläder ifall vi skulle sova utomhus, för det blev riktigt kallt faktiskt.
Eller rättare sagt, alldeles lagom med rätt kläder på sig.
 
Morgon efter så tog vi det lugnt och Kadir åkte iväg och fiskade.
Vi bestämde under morgonpromenaden att vi skulle stanna en natt till och sista dagen ta oss in till själva kärnan av Konya, äta på restaurang där och sedan åka hem vid lunchtid istället.
Jag trivdes verkligen där i lugnet, i det svalat vädret, utan smink och med rufsigt hår och utan någon internetuppkoppling.
Adem med, han lekte med de andra barnen, kastade sten och kottar på promenaderna, åt mycket och sov bra.
 
 
 
 
 
 
Sent på kvällen fick Kadir ett samtal som gjorde att vi var tvungna att vara hemma igen väldigt tidigt nästa morgon.
För att Kadir skulle orka köra så valde vi att åka hem strax innan midnatt och det blev aldrig någon mer övernattning tyvärr.
Jag blev besviken för jag trivdes så bra men vi kommer åka dit igen vilket jag verkligen ser fram emot.
 
Eftersom vi åkte hem när det var mörkt så missade jag utsikten på vägen hem. På gott och ont.
Det värsta var att jag visste nu hur vägen gick och att det var stup längst med vägkanterna.
Men det bästa var att jag inte kunde se stupen ner och blev kanske inte lika rädd som om jag hade sett kanterna.
Åh, det där med höjder och karuselliknande vägar är inget för mig egentligen. Skräckblandad förtjusning.


resebloggar.info
Matbloggstoppen Besökstoppen