TBT, En sommar som förändrade allt!

2014-11-28 KL 07:12:00, #TBT
Bättre sent än aldrig. När jag skrev klart inlägget sent i natt så kunde inte sidan sparas och publiceras eftersom blogg.se hade driftstörningar. Men nu äntligen är veckans TBT klar.
 
I kategorin #TBT så berättar jag kortfattat om mina resor innan jag bosätta mig i Turkiet. Mitt första jobb utomlands, au pair livet i USA och där är vi nu. När tiden i USA var över och jag var redan i plan med mitt nya äventyr. Det som skulle komma förändra allt för min framtid...

Sista veckorna i USA gick väldigt snabbt och helt plötsligt var sista dagen här. Jag minns det så väl.
Olivia, den äldsta tjejen var helt hysterisk på morgonen för hon trodde att jag redan hade åkt. 
Men vi hann säga hej då ordentligt innan hon hoppade på skolbussen och åkte till skolan.
Tori och John var med vid flygplatsen i Albany där min transfer som skulle ta mig till flygplatsen i New York väntade.
Det var självklart jobbigt att säga hej då till dem och Shannon som var med mig men samtidigt ville jag bara komma iväg. Första flygresan gick mot Tyskland och väl där fick jag byta flyg och åka sista biten mot Sverige och Göteborg.
Jag hade knappt sovit något alls när jag landade på Landvetter och där såg jag mamma, pappa, farmor, kallle, farbrorStefan och Oscar väntandes på mig. Oscar smet in till väskterminalen där jag väntade på mina resväskor.
Och sedan var det kramkalas med resten av familjen. I bilen på parkeringen väntade också min hund, Charlie och han sprattlade och nästan skrek när han såg mig. Det var jätteskönt att vara hemma på svensk mark igen.
Allting såg ut och var precis som vanligt och samtidigt kändes bilen jätteliten och även toalettstolarna kändes mycket mindre i början tyckte jag.
 
 
När det är lite mindre än ett halvår kvar av ens au pair tid så ska aupairen och värdfamiljen komma överens om au pairer ska stanna ett år till eller inte.
Först måste värdfamiljen välja om de vill ha kvar au pairen och sedan måste självklart au pairen också vilja förlänga.
Vill han eller hon förlänga men familjen inte vill det så omplaceras au pairen i en ny familj.
Min värdfamilj var ganska på mig om att jag skulle stanna. Ännu en gång hade de massa förmåner för/till mig och tillslut sa min värdmamma att de är villiga att ha mig privat och därmed ge mig mycket högre lön. Men jag tackade nej.
Jag kände mig verkligen klar som au pair och strax där efter kontaktade jag en bekant i Turkiet för jobb, som jag senare fick.
Så när jag landade i Sverige så visste jag att i slutet av maj eller början av Juni kommer jag åka till Turkiet över sommaren (ja, jag trodde ju bara att det skulle bli över sommaren...)
Tills dess så jobbade jag extra som vikarie på förskola igen, vilket denna gång kändes lättare eftersom jag visste att jag behövde tjäna ihop lite pengar till kommande resa.
Men sedan började jag och min bästa kompis Emma umgås med ett riktigt roligt gäng i Skövde. Och vi hade alltid något kul på gång.
Det var Emma som hade lärt känna några från högskolan och jag blev medbjuden vilket ledde till att vi var ett gäng på 5-6 personer som hade filmkväll, festade, fikade, grillade och umgicks helt enkelt.
Och vi hade jättekul tillsammans men jag hade ändå siktet inställt på Turkiet hela tiden.
 

Jag var med i SKLT igen. Mamma hade ingen aning om att jag hade varit och gjort den intervjun i Skara några dagar innan och satte väl kaffet i halsen på morgonen när hon läste tidningen.

Jag gjorde min andra tatuering. "you need to climb over mountains before you see paradise" står de på hindi. Tatueringen är precis nygjord när bilden togs och därför är jag väldigt röd.
 
Maj kom, och jag packade resväskan för ytterligare ett äventyr. Denna gång hade jag kontakt med en man som ägde en bar och restaurang.
Detta ställe var ett av de populäraste uteställena under 2006-2007 när jag var i Side på semester och jobbade. Discomusik, lite mindre ställe men jättehärligt och alltid mycket folk. Så jag frågade helt enkelt ägaren om jag kunde få jobb där och det gick bra MEN...detta år så skulle de göra om lite.
De bestämde att bara köra rockmusik eftersom discostället lockade folk men gav inte så mycket försäljning i baren och oftast blev det bråk då mycket yngre människor gick dit.
Men jag gillar en del rockmusik så jag tänkte att jag är med på detta ändå. Någonting måste jag göra när jag åker ner och samtidigt fixade de ett boende till mig och jag fick äta personalmat på stället.
Boendet var ett litet rum med enkel dusch och toalett och den turkiska personal maten föll mig inte så mycket i smaken just då. Min arbetstider som skulle vara 23-02 utökades och jag började tidigare och tidigare hela tiden och jag fick även jobba under dagtid som inkastare under varmaste tiden på dygnet. Och ett tag jobbade jag vid vattensport där jag skulle berätta om restaurangen. En lite konstig kombination tycker jag nog.
Lönen var däremot densamma även om arbetstiderna blev fler.
 
Eftersom det var försäsong fortfarande så var det inte fullt med folk och jag som jobbade med guest relation, se till att gästerna trivdes, pratade lite med dem och framför allt tipsade om restaurangen hade då tid att just prata med alla.
Men efter några veckor så pratade jag och ägaren och vi kom fram till att detta inte riktigt funkade som det skulle.
Dels var konceptet fel, att ändra till bara rockmusik lockade inte mycket gäster och det blev helt enkelt för dyrt att ha mig kvar.
Dessutom tror jag att några anställda klagade på att jag hade högre lön än dem. Det var något vi, jag och ägaren hade kommit överens om innan jag åkte ner men det är klart att det skapade en irritation för de som jobbade mer timmar och hade dessutom jobbat några säsonger mer än mig.
Men när det kommer till turismen så är det en fördel att vara från Sverige i Turkiet. En person från norden litar oftast mycket mer på en svensk person som är inkastare än en turkisk person. Oftast.
Även om den turkiska personen har varit i Sverige, har flickvän, fru och eller barn i Sverige...är man en svensk person som berättar för de skandinaviska turisterna att HÄR ska ni äta ikväll, eller någon annan kväll så gör de oftast det.
Det är så jag upplevde det i alla fall.
Och därmed är en svensk anställd väldigt stor tillgång för en arbetsplats i ett turistparadis som Side.
 
Jag i mitt lilla rum, på min lilla balkong och med ett par härliga reseledare.
 
Jag slutade jobba och hade lärt känna lite svenska reseledare genom jobbet som jag umgicks en del med på kvällarna nu när jag var ledig och det var dags för fest och disco. Samtidigt lärde jag känna en kille som jobbade som kassör på ett utav Sides då största uteställe.
Jag var ofta på detta ställe och festade, dansade på bardisken, träffade bloggläsare i toalettkön
(Looouiiiise, det är duuuu!! Jag läser din blogg ju guuuuud är du hääääär!!! Haha)
 
Och efter att ha umgåtts med denna kille ett tag så bestämde vi oss för att vara pojk och flickvän.
Efteråt förstår jag inte riktigt hur det gick till och jag kallar honom inte ens för en f.d pojkvän eller ex idag, förhållandet tog slut ganska snabbt efter bara några veckor.
Men vi umgicks tillsammans intensivt och ibland med resten utav personalen på detta uteställe, vare ute och åt, åkte på båtutflykt, rafting, åkte till Alanyas vattenpark och andra saker.
Problemet var nog att vi dels bodde hemma hos hans mamma, Vilket jag inte alls tyckte var okej och sedan var vi på olika punkter i livet.
Han var 6 år äldre än mig och enligt han så betydde det att han då visste mycket mer än mig.
Det var mycket jag kunde berätta om eller saker som jag var stolt över som han alltid hade kunnat göra bättre. Och efter ett tag blev det irriterande att alltid få höra hur han hade kunnat få in ännu mer folk till en restaurang än vad jag fick eller hur han tydligen hade rest runt i hela USA och att det jag precis hade upplevt året innan där borta inte var någonting speciellt ens.
Men som sagt så tog förhållandet slut efter bara några veckor och jag fick en lärdom rikare:
Låt ingen tycka att det du gör, som faktiskt har gjort dig glad och stolt, är dåligt eller hade kunnat gjorts 1000 gånger bättre.
 
Under tiden hann jag också börja jobba på samma bar och restaurangen igen som tidigare men också slutat då de ännu en gång kände att de trots allt inte hade råd att ha mig där. Och jag hade inget arbetstillstånd.
Precis vid den här tiden som det s.k förhållande tog slut och jag inte längre jobbade så träffade jag två svenska tjejer som också jobbade i Side.
Den ena i reception på Tropic hotell och den andra på Marias butik. En butik jag hade hört och även läst jättemycket om, men jag hade aldrig varit där.
Vad var det för ställe egentligen? Jag frågade Bea, som jobbade i butiken om inte hon kunde fråga den svenska ägaren om de behövde mer personal.
Sagt och gjort gjorde hon det och efter några dagar så bad de mig komma dit och prata om jobb och se vad jag var för någon.
Jag traskade dit en eftermiddag vid utsatt tid. Efter ett tag kom Maria och jag kände direkt att detta kommer bli superbra.
Maria är en så jordnära person och man känner sig direkt glad och välkommen när man träffar henne. 
Det kändes riktigt bra och vi pratade om vad jag gjort innan och vad som gäller i butiken. Det kom några turister och blyg som jag är så vågade jag mig inte på att försöka sälja något men när dagen var slut så hade jag fått sålt lite och det var väldigt uppskattat.
Jag kände att de gillade mig och jag såg fram emot att få komma tillbaka nästa dag. Dagarna gick och lärde mig priser och fick även lära känna de andra i butiken som jobbade där.
Alla var väldigt glada och trevliga och killarna var lite frågvisa och tyckte väl att de var intressant med en ny tjej i butiken.
Men det var en person som inte alls var lika frågvis och knappt pratade med mig. En lite längre kille som jag inte la direkt märke till eftersom han var så fokuserad på sitt jobb hela tiden.
Och namn har jag jättesvårt med så i början kallade jag honom “den långa” eftersom han var längre än 180.
Tillslut lärde jag mig namnet, men det tog ett tag. Kadir hette han.
 

Den långa killen. Han ser väldigt bekant ut eller hur?
 
Efter jobbet så brukade vi i personalen beställa mat eller gå ut och festa. Det är som en liten egen oas runt omkring denna butik och hotellet bredvid och vi som jobbade där umgicks då och då.
Tillslut började den där långa killen prata mer och mer med mig och ja..han var ju riktigt trevlig. Och snygg.
Jag bodde inne i gamla stan och han hade bil så efter jobbet erbjöd han sig att skjutsa hem mig.
Han tyckt det var dumt att jag skulle gå själv när det var så sent och jag tackade inte nej till det.
Ibland åkte vi iväg och åt mat efter jobbet eller så körde vi en extra tur runt Side med bilen.
Efter ett tag umgicks vi mer och mer på tu man hand men det berättade vi aldrig för någon annan.
Vilket gjorde att när vi sågs på jobbet så skulle vi låtsas som om vi hade sagt hej då när jobbet var slut men i själva verket hade vi suttit vid stranden och ätit pizza och pratat till klockan 4 på morgonen.
Tillslut umgicks vi varje kväll, tillsammans med andra eller själva och vi hade så mycket att prata om.
Detta var en person som var väldigt enkel, som lyssnade och som hade mycket att berätta.
När någon frågade efter ett tag om vi var tillsammans så bestämde vi oss för att säga ja, men att vi skulle ta det väldigt långsamt med detta och ingen direkt press.
Sedan kom mamma på besök.
För Kadirs del så är det en väldigt stor sak att presentera eller bli presenterad för föräldrarna som pojk och flickvän. Han har själv aldrig berättat om tidigare flickvänner för föräldrarna och han hade inte direkt haft någon utländsk flickvän innan dessutom.
Mamma misstänkte något redan innan jag ens hade berättat det och hon tog det ganska så bra.
"Han som är så glad och trevlig. Och så pratar han ju svenska!"
Fast som alla andra mammor så blev hon också orolig. Jag sa att jag kanske stannar lite längre än vad jag hade tänkt men jag tror aldrig hon hade trott att jag skulle bosätta mig i Turkiet. För gott.
 

På tiden då man kunde flyga över till Cypern över dagen för att förlänga sitt besöksvisum i Turkiet.
Det kan man inte göra idag.


Kadir är och har aldrig varit en festkille. Men jag fick med honom ut ganska så mycket i början.
 

Middag på Cihan efter jobbet. KusinKadir hakade på oss ett par gånger.
 
Tiden gick, säsongen gick bra, fler och fler förstod att jag och Kadir var tillsammans och det började bli höst.
Vi pratade om hur jag skulle göra under vintern och efter lite planering så kom vi fram till att jag stannar så får vi se hur det går.
Jag var ärlig med att berätta att om jag skulle åka hem till Sverige igen så kanske jag väljer att göra något nytt där hemma, söka jobb i Stockholm igen och bosätta mig där kanske. Och då kommer jag inte tillbaka till Turkiet.
 
Så Kadir hittade ett ställe som vi kunde bo på under vintern, som hade kylskåp och kokmöjligheter, ac som man kunde köra varmluft och ganska så centralt precis vid busstationen.
Och där flyttade vi in tillsammans samtidigt som hösten kom till Side.
 


En dag i Manavgat!

2014-11-27 KL 20:05:26, Livet i Turkiet
Kadir har haft sin sista lediga dag idag så då har jag låtit datorn vara och sett till att umgås med min lilla familj och få saker och ting gjort som jag behöver min karl till.
Vi har varit runt och kollat efter bilbarnstol inne i Manvagat idag.
Det är inte det lättaste eftersom de inte riktigt har samma tänk och inte heller samma rekommendationer som Sverige.
I Sverige rekommenderar de att barn sitter bakåtvända till 4 års ålder pga. vad som kan hända med dem vid en krock och om de åker framlänges innan den åldern. Det handlar inte om längd eller vikt utan att huvudet/nacken inte är tillräckligt starkt/utvecklat för att klara en krock framåtsittande innan dess.
I Turkiet vänder man oftast barnen efter 10-13 kg, om de ens använder bilbarnstol dvs.
De flesta gör inte det.
Så idag när vi var runt och letade efter en bakåtvänd bilbarnstol upp till 4 års ålder så blev jag jätteglad när de på första stället sa att de hade en som man kunde ha bakåt...om man så ville.
Men när vi sedan pratade med ägaren, en äldre man, så sa han att det inte stämde. Stolen ska vändas framåt från 13 kg.
Och Adem väger 10.
 
De flesta som vänder efter något år eller två förklarar oftast att benen kan skadas i en krock och att de inte sitter bekvämt med benen om de sitter baklänges. Men vad som istället kan hända om man vänder innan 4 års ålder är betydligt större skador än brutna ben eller lite "obekvämt att sitta" .
Nåja, jag ska leta vidare. Kadir lyssnar såklart på turkarnas ord men han förstår också vad jag pratar om och jag har även visat honom videos som förklarar varför rekommendationen är som den är i Sverige.
Som han också förklarade om idag.
Jag hoppas att jag hittar rätt bilstol tillslut. Och den vi har nu baklänges kan vi ha 3 kilo till så jag hinner leta ett tag till.
 
Vi stannade också till en liten klädbutik för barn som svägerskan hade handlat kläder till Emine i veckan.
Så vi gick dit direkt och hittade en tjockare pyjamas (20 lira/60 kr), tights (7,5 lira/23 kr) att ha under byxorna när det är kallt ute och ett par andra mysbyxor (10 lira/30 kr) som Adem kan ha att sova i.
Och sedan köpte vi nya mochasiner (5 lira/15 kr) också.
Adem tar av sig strumporna här hemma hela tiden men så fick vi två par mockasiner utav moster Ea i somras och dom sitter på hela dagarna.
Men de blir snabbt smutsiga så vi behövde nya. Dessa som vi köpte idag var inte lika bra som vi hade fått innan men väldigt billiga så vi får köpa nya när de inte funkar längre.
Jag har också hittat en jättesnygg svart väst att ha utomhus istället för jacka eller tjockare tröja. Den är verkligen jättefin men frågan är om jag kommer använda den eller om jag fryser i den.
Den är lite dyrare så jag ska fundera på det ett tag.
 
Efter shoppingen så gick vi till ett café som jag var på med Kristina och Elsa i somras. Vi tänkte dricka lite kaffe och köpa något gott att äta till, men Kadir var sugen på mat och de hade ingen efterätt den här gången.
Så vi beställde in köfte och piyas. Och det var inte alls gott, tyvärr.
Jag som var så nöjd med fikat i somras blev verkligen missnöjd trots att de såg gott ut
Men men...man kan inte alltid äta gott eller?
 
  
En nyvaken Adem och en hungrig Kadir.
 
I eftermiddag har vi städat och lagat middag tillsammans för nu ikväll har vi besök utav kusinKadir.
Vi bjöd på middag, turkisk kaffe, frukt, kakor och nu dricker killarna te och kollar på Kurtlar Vadisi Pusu.
Turkiets mest kända tvserie som har gått på tv i huuuuuur många år som helst.
 

En trött mamma.


Stickad tröja i vinter!

2014-11-27 KL 07:48:00, Adem
Förra vintern så hade vi 2-3 tjockare, stickade tröjor till Adem som vi använde på honom när vi befann oss utomhus.
Ibland är det kallt men lättare att klä på med tjockare tröjor än med en stel jacka (som vi hade då) när vi ska vara ute en liten stund.
Nu har kylan verkligen kommit hit till Manavgat och det är väldigt mycket snö runt omkring i Turkiet just nu.
Inte hos oss dock men inte långt här ifrån heller.
Ovanligt mycket snö vid den här tiden redan i Konya telexempel som inte ligger så långt ifrån oss. Bara på andra sidan berget.
 
Som tur är så fick Adem en jättefin stickad tröja utav Ann-Margret för ett tag sedan. Än så länge har vi inte använt den men jag tror vi kommer börja göra det nu.
Men han fick prova den redan för en månad sedan då när vi fick den och det såg ut så här
 
   
Både färgen men också mönstret är jättefint. Och storleken blir perfekt för honom.


Lång dag!

2014-11-26 KL 22:35:00, Livet i Turkiet
Det har varit en lång dag idag. Vi har varit i Kadirs hemby av lite olika anledningar både tråkiga nyheter vi fick denna morgon men också planerat att vi skulle åka dit och hälsa på svärfar och syskonen sen igår.
Adems kusin Emine var också med och det är kul när de två leker ihop.
Emine är mycket tuffare än Adem och riktigt tar för sig medan Adem drar sig tillbaka lite, leker för sig själv (och dansar) och låter Emine köra med honom lite grann.
Låter lite som mig själv måste jag få erkänna.
Men Adem är också en pajas och tycker om att stå i centrum ibland med även om han är lite försiktig av sig.
 
 
Adem tillsammans med kusin Emine som är 1,5 månad yngre än honom.

Vi fick med oss lite olivolja, lite mjölk som vi har gjort yoghurt utav och lite hemmagjord magarin/smör med oss hem.
Nu slår mina ögon snart ihop automatiskt så jag ska passa på att sova och hoppas på att Adem sover ordentligt i natt och bara vaknar en gång som han annars brukar.
Nya små tänder tittar ut och jag gissar på att det är de som stör sömnen numera.
 
Ha det så bra!


Seg start denna morgon!

2014-11-26 KL 07:55:00, Livet i Turkiet
Åh, idag är jag trött. Normalt sätt om Adem somnar senare än vanligt så brukar han vakna lite senare också.
Och ibland när han somnar lite tidigare på kvällen, så vaknar han lite tidigare nästa morgon.
Men igår somnade han tillslut efter många om och men, efter kl 23 på kvällen. Och vaknade tidigt denna morgon.
Så idag är jag riktigt trött och jag tror det behövs en eller några koppar kaffe för min del.
Och lite sol tack.
 
 


Positiv lycka!

2014-11-25 KL 17:02:43, Blogg och internet
En sak som jag har förändrats med sedan jag träffade Kadir för 5-6 år sedan är att jag är mycket mer positiv idag.
Till allt från mig själv, saker som händer runt omkring (även dåliga) men också andras lycka och framgång.
Självklart inte hela tiden eller varje dag och jag har mina breakdowns. Jag kan också känna avund på andras utseende, lycka, framgång osv. men det är mer än sällan nu förtiden.  
 
En annan person som är väldigt positiv bland annat i sin blogg är Isabella Löwengrip Spångberg, Blondinbella.
Många tror att det är en fasad hon har i bloggen men jag tror att det verkligen är något som hon har tränat upp.
Och att hon även umgås och jobbar tillsammans med människor som är positiva och inte drar ner en i det där hålet där man känner ångest på det sättet eller vill trycka ner andra bara för att de verkar glada och lyckliga.
Hon har nyligen haft frågestund på sin blogg och där skrev hon lite om detta vilket jag tycker verkar vara intressant.
Från Blondinbellas frågestund i bloggen http://blondinbella.se/2014/11/del-4-2/ 
 
Detta är något jag skulle vilja jobba på med mig själv. Att inte känna avund på andra människor.
För vad är det bra för egentligen? Det betyder inte att du inte gläds åt andra, tvärt om.
Men den där, lite mer negativa känslan "jag skulle också vilja" "tänk om det hade varit jag" etc. kommer inte åt dig.
Jag tror också att man gläds ännu mer åt människor man inte känner om man inte känner avund.
För det är oftast människor som vi inte känner eller som vi inte har nära i våra liv som man känner avund på eller till, eller hur?
 
Något annat som nämns i denna text är när någon annan har någoting som du vill ha och du känner avund för detta, på ett negativt sätt.
Bara för att du känner att du också vill ha det, exempelvis lika fin hy som hon i parallellklassen och får den negativa känslan åt den här personen och dennes hy, så får inte du bättre hy för att du känner så. Eller hur? (Snarare sämre kanske ;) )
Det är något man kanske ska börja med. Att sluta tänka negativt åt andra för det gynnar inte dig själv.
Du mår varken bättre eller får fler framgångar i ditt liv för att du ser ner eller tänker negativt åt en annan människas liv.
#NoHate
#BePositive
 
Om du fick sätta en siffra på dig själv, hur positiv är du i din vardag?
Jag skulle nog säga 8 på mig. För ett par år sedan var jag nog 5-6.

Isabella Löwengrip Spångberg med hennes hår och hudvårdserie som säljs på bland annat apoteket.
Bild från www.blondinbella.se


Frukostbrickan!

2014-11-25 KL 11:46:18, Livet i Turkiet
Hej på er!
Här i Manavgat och Side så har det regnat hela morgonen och förmiddagen. Skönt tycker jag för luften blir mycket friskare och behagligare ute då.
Dessutom vet jag att solen kommer tillbaka, om inte imorgon så nästa dag.
Men idag har vi bara runt 9 grader och det var lite kallt inomhus på morgonen.
Vi har stängt till in till sovrummet och toan där det är riktigt kallt nu. Och även in till Adems rum/extra rummet.
Men brasan tände vi tidigt imorse och nu är vardagsrummet väldigt varmt och så även köket. Skönt det.
 
Idag är Kadir ledig och vi gjorde en ordentlig frukost denna morgon.
Annars åker han tidigt till jobbet så jag och Adem gör enklare frukost. Men när Kadir är hemma så ska det vara oliver, honung och annat gott på frukostbrickan.
Och nybakat bröd från bagaren.
 
 
Vi har inga särskilda planer idag. Just nu är Kadir iväg och handlar påse till dammsugaren och annat som vi behövde här hemma. Och jag ska börja göra lunch till oss.
Det blir den turkiska maträtten taze fasulye och bulgur till det.
Jag gillar när det går snabbt och är enkelt att laga lunch (gärna rester från gårdagen) och sedan lägga ner mer tid och ibland göra det lite mer avancerat till middagen på kvällen.
 
Jo just det, Kadir provade havregrynsgröt imorse.
Han smakade en sked och sedan sa han att det inte var hans smak direkt. Och egentligen förstår jag honom för vi hade ingen hallonsylt hemma och smaken är väl inte så jättegod utan det.
Men om han bara visste hur stor och stark man blir av det.
Nåja, han kommer se hur stora och starka jag och Adem kommer bli efter denna vinter.


Their situation!

2014-11-24 KL 21:51:00, Dagens bild


Gofika i Turkiet!

2014-11-24 KL 15:45:00, Livet i Turkiet
Gofika i Turkiet när det är som bäst. Dessa kakor påminner om Mariekex och är godast med mjölk eller Nescafe till.
 


Snart är det Torsdag igen!

2014-11-24 KL 10:19:00, Livet i Turkiet
Jag vill börja denna måndag med att säga att det är väldigt roligt att så många av er har hört av sig och sagt att TBT-kategorin och inläggen där är roliga och intressanta att läsa.
Och att flera utav er sitter och längtar till torsdagarna numera.

Jag fick lite skrivkramp för ett tag sedan och då föreslog någon att jag skulle skriva mer om hur jag hamnade i Turkiet och hur jag och min man träffades.
Och det hade jag kunnat gjort med ett enkelt och kort inlägg men så kom jag på denna idé att återberätta lite.
Alla har inte varit med från början och en del vet inte alls om att jag har varit au pair innan.
Vilket är ett av de största äventyren jag har gjort i mitt liv. Och därmed till viss del format mig till den person jag är idag.
Alla stora händelser i ens liv (och även små) gör oss till de personer vi är idag, eller hur?
Är vi med om något jobbigt så får vi kanske ett annat perspektiv på saker och ting. Vi kanske inte längre går runt och ångrar massa små saker som egentligen är helt oväsentliga och håller fast i ett gräl lika mycket.
Det tar bara onödig kraft och energi. Och tid utav ens liv.
Eller om vi spenderar ett par månader på en plats i ett annat land med en annan kultur så kommer vi tillbaka till vårat "vanliga liv" med nya tankar och framför allt upplevelser. Kanske en annan syn på livet.
Allting hamnar i den där ryggsäcken vi har på ryggen där bak. För det tror jag vi alla har.
Vissa har en ryggsäck som är tung och jobbig. Den skulle behövas tömmas och sorteras lite men det är svårt att ta tag i det och få bort det jobbiga i ryggsäcken.
Medans andra har en ryggsäck med lite blandade händelser från ens liv, bra och dåliga. Men den ryggsäcken är något lättare att bära.
Kanske inte alla dagar men oftast.
 
Jag uppfattas nog som en ganska lugn person med båda fötterna på jorden. Tror jag i alla fall, och därför var det kul när någon skrev att partybiten utav mig var så oväntad. Att det var en sida man absolut inte hade läst om de senaste 3 åren.
Fast det är ju inte så konstigt eftersom jag har varit gravid och fått barn de senaste 2 åren.
Men så har jag också haft min partytid mellan 17-23 år ålder, som var kul då men inte riktigt "jag" idag.

Det är lite svårt att sammanfatta flera år i ett eller några inlägg och det är också omöjligt för mig att berätta om allt jag har gjort de senaste 10 åren.  
På torsdag berättar jag om när jag kom hem till Sverige från USA, hur jag hittade mitt jobb i Turkiet och första tiden där.
Och kanske tar jag med en liten parantes som jag inte har nämnt här i bloggen tidigare. En tid och en person jag träffade precis när jag landat i Turkiet men som försvann lika snabbt igen.
 
Någon som längtar till Torsdag?
Mästerverk gjort utav mig, the one and only.


Apelsinsäsong!

2014-11-23 KL 23:19:00, Livet i Turkiet
Vid den här tiden på året så är mycket frukt och grönsaker fortfarande omogna och behöver några månader till för att bli bra och goda. Men däremot så har nu apelsinsäsongen satt igång.
Jag älskar apelsiner men att göra juice av dem är mycket godare än att äta dem som de är.
Så nu har jag sagt till Kadir att köpa mycket apelsiner som jag kan köra i våran juicemaskin på morgonen.
Apelsinjuice ger en bra start på morgonen.



Väder i Turkiet!

2014-11-23 KL 15:55:00, Väder
Nu har det kommit snö på Taurusbergen och dagstemperaturen här i Side ligger på under 20 grader.
Mellan 15-19 grader närmare bestämt på dagarna och som kallast mellan 5-12 grader om nätterna.
För oss som är vana vid varmare temperaturer så känns detta en del, men det är fortfarande helt okej väder ut och så länge solen skiner så går det bra att vara utomhus utan att frysa.
Det var igår eftermiddag som jag reagerade på denna kyla inomhus och tände brasan precis när tjejerna hade gått hem.
Annars brukar vi inte göra det förens sent på kvällen.
På tisdag ska det komma regn och vi ska tydligen bara få 11 grader. Men annars ser det ut att vara soligt hela veckan. Skönt det!
 
Vad har ni för väder just nu?

Bild från våran lägenhet mot Taurusbergen förra året när snön hade lagt sig på bergstopparna.


En superlördag!

2014-11-23 KL 09:49:27, Livet i Turkiet
Lunchen med mina svenska tjejer igår var jättetrevlig och rolig.
De kom vid 13-tiden och jag satte igång med våfflorna med en gång. Det tar lite tid att göra våfflor med ett järn så därför hade jag också förberett med pannkaksmet också.
Jag och Malin skötte det medans resten av gänget var i vardagsrummet och pratade. Adem och Derin lekte för fullt.
Dom är så lika varandra i utvecklingen och faser vilket är väldigt roligt och skönt också faktiskt.
 
Det blev mycket prat och ännu mera skratt. Till Adems stora förväntan så blev det också mycket kakor och Malin had bakat en jättegod sockerkaka som hon hade med sig.
Jag hade för ett tag sedan sorterat ut kläder och även hår och hudvårdsprodukter som jag inte längre vill ha.
Som jag inte använder längre eller kläder som jag har använt för mycket nästan. Så Camilla och Sofie började kika på kläderna, Therese hakade på och resten kom och tittade på vad som fanns.
 
Efter 4 timmar så började det bli mörkt ute och tjejerna begav sig hemåt. Som tur är så bestämde vi en ny träff snarast så jag vet att jag får träffa dom snart igen om allt går enligt planerana.
 
 
Kadir kom hem någon timme därefter och efter middagen så var både jag och Adem helt slut.
Det tar verkligen på krafterna att ha mycket folk med mycket prat och skratt hos en. Men så himla kul.
Jag lyckades i alla fall somna innan midnatt och det är ganska så ovanligt för att vara mig. Men skönt även om Adem vaknar på natten.
 
Trött mamma igår kväll.


Slut som artist!

2014-11-22 KL 20:41:01, Livet i Turkiet
Vi har haft en riktig bra dag idag men både jag och Adem var jättetrötta ikväll.
Jag tror de beror på att vi tränade skrattmusklerna hela dagen. 
Det blir en väldigt tidig kväll för mig ikväll. Jag riktigt längtar till att få krypa ner under täcket nu.
Ska först bara plocks undan lite i köket men jag räknar med att jag är klar och redo för sömn vid 23-tiden.
Jag vet inte när det hände så tidigt sist men jag behöver det nog.
Vi hörs imorgon med ny härlig energi! 
God natt! 
 


Mätt sen igår!

2014-11-22 KL 07:50:00, Livet i Turkiet
God morgon kära ni!
Jag vaknade denna morgon och kände mig nästan mätt sen igår.
När Kadir kom hem ifrån jobbet så hade jag gjort en god sallad och kokade ris medans han gjorde köfte som vi värmde i ugnen.
Köfte är en blandning mellan pannbiff och stora köttbullar kan man väl säga. Otroligt gott är det iaf och Adem gillar det också.
Mycket MMM från hans sida och samtidigt spärrar han upp ögonen.
Det är hans sätt att visa att något är otroligt gott tydligen haha.
Efter middagen så åt vi var sin chokladbit. Jag och Kadir hade en vanlig som heter Maximus medans Adem fick en mer barnvänlig med ljus choklad och en fluffig mjölkfyllning emellan.
Klart man ska festa till det när vi går mot helg, även om man är liten.  
 
Lördag idag och vi har gäster på igång. 7 stycken snygga och snälla svenska tjejer som alla bor i Side eller Manavgat kommer hit för att äta våfflor och pannkakor till lunch.
Tur för Adem, enda killen i gänget, att lilltjejen Derin kommer hit också så att han har någon att leka med under tiden.
 
Nej, dags att sätta fart så att smeten är klar näst tjejerna kommer.
Vad ska ni hitta på i helgen?



resebloggar.info
Matbloggstoppen Besökstoppen
LouiseiTurkiet