Inte alltid en spikrak väg!

2015-05-29 KL 15:59:00, Gravid, nummer två
Så överraskande var nog inte denna graviditet för er läsare tror jag. Jag menar, hur mycket matsnack har jag inte haft här på bloggen under våren? Oj oj, nog för att jag saknar svensk mat och älskar mat överlag men nu är det extra stort sug av det mesta.
 
Ska vi ta det hela från början? Adem var inte alls planerad men precis som denna nya varelse så är dem lika älskade och önskade från första stund som vi fått reda på att jag är gravid.
Denna gång var det däremot betydligt mer planerat. Och inte alls så lätt som vi trodde att det skulle vara.   
Kadir ville ha ett syskon redan innan Adem var född och även direkt efter men jag sa stop från början och sedan var det väldigt tufft de första sex månaderna med en ny bebis i familjen.  
Det var jätteroliga, mysiga och härliga stunder såklart men oj så tufft det var på samma gång. Mycket nya förändringar och det tar ett tag innan man kommer in i mamma-pappa och även föräldrarrollen tillsammans.
Man måste jobba som ett team för att få det att fungera tror jag.
Så jag drog ut på syskontanken och jag är glad över förra sommaren var så pass bra och att jag fick chansen att vara hemma med Adem. Och framför allt att jag tog den tiden och valde detta.
Under hösten började jag däremot känna ett sug efter att få vara gravid igen, jag mår nog som bäst när jag är gravid. Eller gjorde med Adem iaf.
Det var många härliga stunder, trots allt, som jag minns och jag trivdes väldigt bra med min kropp trots att jag blev större än vad jag var van vid, jag fick eksem och utslag i ansiktet, håret levde sitt egna liv och kläderna passade inte längre.
Men jag mådde SÅÅÅÅ bra och hade inga större problem under hela graviditeten.
Dessutom blir man extremt uppassad som gravid här i Turkiet. Från män och kvinnor som låter en sitta ner, erbjuder vatten och te från alla håll, "alla" erbjuder mat till höger och vänster och jaa...det är toppen helt enkelt.
 
Innan jag var redo för en ny familjemedlem igen så ville jag ha vissa saker klart för mig och jag ville besöka Sverige med Kadir så att han fick se vart jag kommer ifrån.
Det blir lite mer jobb med två barn på alla håll och därför kändes det bättre att Kadir besökte Sverige innan vi fick fler barn.
Jag hade till och med en tanke om att vi kunde avslöja våran hemlighet för min familj på plats i Sverige...Om det hade gått vägen från början.
Men det blev inte riktigt så.
 
Kroppen min var tillbaka till sitt normala tillstånd på alla håll och kanter nästan. Jag var tillbaka på min startvikt och hade under hösten dessutom lyckats komma upp i min egna magiska siffra, 50 kg vilket var nytt för mig men också väldigt bekvämt och något jag trivdes med.
Jag har aldrig satsat på att få tillbaka min, en gång i tiden platta mage sen första graviditeten.
Som smal person så är det känsligt för många andra att man säger att man har en liten "skogaholmslimpa" eller kanske mer "polarbröd" på magen men jo då, det hade jag med.
Inget jag störde mig på överhuvudtaget men magen var sådär härligt degig som den brukar bli efter en gravidet. Även på smala människor som mig.
 
Men sedan hände ingenting. Vi var redo för barn men varje månad så kom den där förbannade mensen.
Och vi, eller jag som trodde att detta skulle bli lätt.
Nu behövde vi som tur var inte vänta i flera år eller väldigt många månader.
Men känslan när man vill bli gravid och mensen dyker upp eller är sen och graviditetstestet visar negativt är fruktansvärt jobbigt.
Jag har vänner som försökt i år med att få barn och med detta i bakhuvudet och nu även våran egen erfarenhet av frustrationen varje månad när det inte blir som man vill så är jag betydligt försiktigare att fråga vänner och bekanta om de planerar att skaffa barn.
Förut kunde jag slänga ut frågan lite så där på känn. Att "nu är det väl dags" Men det är faktiskt inte så lätt för alla.
Alla blir inte gravida på första eller andra försöket och alla vill inte ha barn dessutom.
 
Jag tror att för våran del behövde vi stressa av, släppa tankarna lite om syskon och bara...må bra på alla sätt och vis.
Och plötsligt händer det.
Efter en nervös vecka med vetskapen om exakt vilken dag jag kan ta ett graviditetstest så var det äntligen dags.
Och som ni nu förstår så blev det tillslut ett plus. Som gick bra hela vägen och idag är jag i v13.
 
Men denna graviditet har hittills varit helt annorlunda än med Adem i magen så jag undrar vart detta kommer sluta. Mer om detta en annan dag.
 
Någon mer som läser min blogg och som just nu är gravid kanske? Eller någon blivande mormor, farmor, faster, moster, vän till gravida?
 
Här är en bild på lilla Adem bara 10 dagar gammal.


Regn, blixtrar och dunder!

2015-05-29 KL 06:16:00, Väder
Det blixtrar och åskar för fullt i Side och Manavgat just nu. 
Men framför allt så regnar det en hel del. Äntligen! 
Efter regn kommer solsken...

 
 
 
Update: Knappt 4 timmar senare så var det över och solen har tittat fram. Mot Side just nu ser jag inte ett enda moln och här i Manavgat så drar sig molnen bort mot Taurusbergen.
Det häftiga med just Side/Manavgat är detta, ena stunden kan regnet vräka ner och åskan låter som världens oväder. Sedan vänder det och på fem röda sekunder så är solen framme.
Det är nu alla arbetarna inom turismen har det ganska så stressigt.
Så fort solen är framme så tittar turisterna fram och det gäller att få ordning på allting i butikerna, på hotellen, på stranden, på restaurangerna.
Det ska städas upp från ovädret, torkas av, fixa fram allt så att turisterna har det dem söker efter eller behöver.
Samtidigt ska man försöka behålla lugnet och göra det så trevligt och smidigt för turisterna.
Håll till godo och njut av semestern, solen är nu här igen!
 


Väder i Side!

2015-05-28 KL 13:07:20, Väder
Så, de senaste dagarna har vädret förändrats lite här i Manavgat och Side precis som jag gissade på i början av veckan.
Igår och i förrgår natt så regnade det. Inte väldigt mycket men en del. Igår förmiddag kom det även en väldigt liten skur regn och resten av dagen var det mestadels mulet men med några solglimtar till och från.
I går under kvällen kom ytterligare en liten skur.
 
Idag har vädret varit riktigt konstigt. Hela Manavgat är dimmigt när jag tittar mot den stora turkiska flaggan mot Manavgat centrum och mot Taurusbergen. Det ser nästan ut som om det är en sandstorm eller liknande men jag gissar på att det är fukt som verkligen hänger i luften.
I kväll och i natt ska det komma en del regn och åska och även imorgon. Men sen verkar det som om det blir sol framöver.
 
Som jag skrev tidigare så har dessa väderomslag gett mig huvudvärk och nu vill jag (ännu en gång) bara ha en massa regn som vräker ner innan det blir fint och soligt igen.
Precis som förra året så kommer antagligen det sista vår och sommarregnet nu i slutet av maj. Så regn vid den här tiden är inte ovanligt även om det inte händer ofta eller mycket.
 
Vad har ni för väder i Sverige och tror ni att det kommer bli en lika fin sommar som förra året där hemma?
 
 


Gravidsnack, slutfirat och huvudvärk!

2015-05-28 KL 08:50:26, Gravid, nummer två
Tack för alla gratulationer! Nu lovar jag att det är slut på överraskningar och firande ett tag. 
Detta blev en riktigt kalasvecka minst sagt. Moster, födelsedag och ett stag in i v. 13 som gravid samt ett besök hos doktorn där vi såg den lilla, blivande människan för tredje gången. 
Som ni förstår så kommer det bli en hel del gravidsnack på bloggen denna sommar och höst. 
Hoppas att ni kommer gilla det och tycka de är intressant att höra hur det går till här i Turkiet och där vi bor med alla doktorbesök och liknande. 
 
I denna vecka ökar blodmängden i kroppen på mig som gravid, hjärtat slår snabbare och ibland dubbla slag vilket är helt normalt.
Pga ökad blodmämgd så kan man drabbas av huvudvärk också. 
Det plus nervositet inför läkarbesök i tisdags plus kraftiga väderomslag (med regn) de senaste dagarna har gett mig en ganska lätt men ihållande huvudvärk. 
Jag hoppas den försvinner snart för jag har så mycket att berätta om här på bloggen. 
Ett helt nytt kapitel har börjat i vårat liv och detta är bara början. 
 
Vi hörs om ett tag igen! 
 


♥ A grand new adventure is about to begin...♥

2015-05-27 KL 12:15:00, Gravid, nummer två


 
Det är alltså jag som är full av gravidhormoner och som grät när jag kollade reprisen av Eurovision song Contest i veckan. 
Då visste jag att Måns och Sverige skulle vinna men lyckades alltså storböla ändå och tycka att det var så underbart att se. 
Tur att Adem var den enda som såg mig haha.
 


Födelsefirande x2!

2015-05-25 KL 16:32:47, Livet i Turkiet
Tack så jättemycket för alla gratulationer idag. Det är kanske det roligaste med sociala medier när man fyller år, man får så himla mycket grattis och likes överallt.
Och jag blir glad för varenda en, hur löjligt det än låter.
Kadir undrade imorse vad jag satt och log åt när jag kollade telefonen. "Everybody just say happy birthday to me today, its so fun!"
Vi har faktiskt inte firat något större idag. Kadir jobbar och vi hade en seg morgonstart.
Men vi åt en ordentlig frukost och sedan skulle Kadir iväg och "fixa en sak", kom tillbaka med en tårta och sjöng allsång med Adem.
Adem, som har lärt sig att säga tårta och tycker det är jättekul med tomtebloss och ljus blev riktigt imponerad.
 
Sedan åt vi lunch hemma innan jag och Adem åkte iväg för att handla mat. Jag lyxade till det med lyxchips idag, Pringels.
Men man blir ju rätt trött och mätt på det om jag ska vara ärlig. När Adem sov middag så åt jag det samtidigt som jag kollade på senaste avsnittet av Kardashian-familjen som sändes i USA igår.
Jag älskar dessa ytliga, superlyxiga människorna i USA där man ser deras hem, bilar, hur de lever och äter lyxlunch ute.
Så ytligt och så avkopplande haha.
 
Ikväll blir det flygande jakob till middag. För en gång skulle har jag alla ingredienser hemma, inklusive jordnötter och banan.
En perfekt födelsedagsmiddag och uppladdning för denna veckan som kommer. Vi har lite planer och Kadir är dessutom ledig på onsdag så då ska vi hitta på något kul tror jag.
 
En annan sak som jag måste berätta om, och som är förra veckans stora höjdpunkt verkligen.
Som jag har väntat!! I över en vecka så har min telefon gått varm, jag och min syster har skrivit till varandra kanske varje dag och jag har frågat henne konstant om hur hon mår, om det blir någon bebis snart och sånt.
Hon gick över tiden och under torsdagen var min telefon ovanligt tyst, trots mina meddelanden till henne.
Tidigt på fredagen föddes världens sötaste och blondaste liten pojke vid namn Liam, i Bergen.
Min syster är äntligen mamma och jag kan knappt vänta tills jag får träffa hela familjen.
Liam är otroligt lik hans fina far, Peter och jag är så himla glad över att Liam äntligen är här.
Snacka om bra månad!
 


Köp en tårta idag!

2015-05-25 KL 08:09:00, Livet i Turkiet
Idag är ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag, hurra, hurra, hurra!
28 år närmare bestämt och jag känner att kliven mot 30 börjar närma sig med stormsteg. Åldersnoja?
Jag vet inte riktigt. När jag skulle fylla 22 år så kände jag mig inte alls pigg på det. 22 lät inget kul alls och det var ett mellanting av allting.
Samma sak har jag känt redan i höstas, över ett halvår innan denna dagen skulle slå in. Även under vintern kände jag att det går lite väl fort till det där trettiosträcket.
Hur kul är det att bli 28 år egentligen?
Idag, och under hela den här våren, så har jag känt att jag är mer än redo att bli 28 år. Det känns som en ännu mera vuxen ålder och den passar mig alldeles utmärkt.
Jag känner mig fortfarande som 25...typ och jag fick senast i vintras en kommentar från en okänd kvinna här i Turkiet att jag såg ut att vara runt 18-20 år. Max. Det tackar man för! 
Jag har alltid sett yngre ut än vad jag är och ju närmare 30 jag kommer ju mer tackar jag för en komplimang som denna.
Jag är gärna "25" livet ut ;)  
 
Hej, 28 år och fortfarande så ung. Jag är säker på att 365 dagar senare, tills det att jag blir 29 så kommer mycket att hinna hända och jag kommer precis bli redo att bli ett år äldre...om ett år.
 
Ni som är sugna på en tårta idag, eller en bakelse eller något annat gott. Köpt det, ät det och säg:
Det är ju Louise födelsedag, klart man måste fira!!
 
Bildkälla: www.google.se


Väder i Turkiet!

2015-05-24 KL 13:49:26, Väder
Idag har det varit ett tjock molntäcke över hela Manavgat och jag tror även över Side med.
Med andra ord perfekt shoppingväder eftersom det fortfarande är skönt väder men fläktar lagom mycket.
Vad annars kan man hitta på när inte solen tittar fram och man är turist i Turkiet?
 
Det verkar inte bli något regn idag och imorgon ser det ut att bli bättre väder, lite mulet på eftermiddagen kanske.
På tisdag blir det stoooor sol igen. Däremot ser jag fram emot fredagen. Det sägs nämligen komma ett par regnskurar då och jag tror detta är sista chansen innan hösten.
Tyvärr, det har varit väldigt lite regn denna vår och jag hade gärna velat ha lite mer ordentliga skurar än vad som har varit.
Förra veckan kom det tydligen några få, och då menar jag verkligen få, regndroppar över Side en morgon.
Här i Manavgat märkte vi ingenting och turisterna verkar inte ha direkt klagat eftersom det dessutom hände vid frukosttid.
En del kanske inte ens märkte av det.
 
Temperaturen ligger på mellan 27-33 grader i skuggan om dagarna, på kvällarna sjunker den till ca 17-20 grader och en liten kofta kan fortfarande vara bra att ha med sig om det blåser någon kväll.
Men det är skön värme ute och stark sol. Glöm inte att skydda er mot solen, även om det är molnigt eller om ni ligger under parasoll.
 
Veckans väder, med risk för förändringar, ser ut som följande i Side och Manavgat.
 


Grattis Sverige!

2015-05-24 KL 08:51:05,
Måns gjorde det riktigt bra igår och även om jag sov när rösterna trillade in så var det en fröjd att läsa hur hela facebook svämmades över med grattis och jubelskrift (rop) denna morgon. 
Heja Måns. Heja Sverige! 



Vattenmelon och solskydd på balkongen!

2015-05-23 KL 18:51:50, Livet i Turkiet
Nu när det är så varmt här hos oss i Turkiet, allt mellan 25 till 33 grader i skuggan så passar det perfekt med vattenmelon. För både barn och vuxna.
Förra vecka köpte Kadir en 8 kgs, riktig färsk och perfekt melon för ca 12 lira tror jag att det var.
I går kom han hem med en liten mindre, ca 5 kg och inte fullt så superfärsk men fullt ätbar och mogen. Den kostade 5 lira och det är "ingenting" för så mycket som man får för det.
 
Vi äter melon efter frukost, strax innan lunchen och sedan skär vi upp bitar så att jag och Adem kan plocka fram lätt på kvällen innan sista kvällsmåltiden vilket brukar bli gröt, yoghurt eller annat gott och lagom mättande.
Adem älskar vattenmelon men han har svårt att förstå att det är ingen boll utan faktiskt melon. Eller karpuz som det heter på turkiska och som vi alla säger här hemma.
Adem lärde sig säga karpuz redan förra sommaren men nu jobbar vi på det igen och snart kommer det nog självmant att han säger karpuz. Eller kanske melon.  
 

 
Idag har vi haft en ganska så lugn dag här hemma. Kadir och Adem åkte iväg på förmiddagen och lekte i lekparken och för att hämta våra solskydd till balkongen som vi skaffade redan förra året.
Grannlägenheten ligger ganska så tätt intill våran och vi känner att vi vill vara i fred när vi sitter på våran stora balkong.
Dessutom när det är som varmast så sover Kadir på balkongen och då är det inte så kul att ha grannarna som äter frukost "bredvid en" på morgonen precis när man vaknar.
Så vi skaffade dessa "solskydd" eller solskynken, som många använder på sin balkong här i Turkiet och idag har vi städat stora bakongen och hängt upp dessa.
Imorgon tror jag att vi äter frukost på balkongen till och med, det är så skönt väder på morgonen innan solen har värmt upp och det blir mer kvavt i luften.
 
Hur många är ska se ESC ikväll? Turkiet är inte med och tävlar och jag är tveksam på om de visar på någon turkisk kanal.
Dessutom vaknade Adem extra tidigt idag så jag sover nog innan kl 23 ikväll och då har tävlingen bara varit igång en timme.
Men jag hejar såklart på Måns och tror att han kommer på top 5, om han inte vinner förståss.


Fredag med stort F!

2015-05-22 KL 16:01:41, Livet i Turkiet
Idag är fredagen med stort F och detta firar vi med....ostågar.
Igår kom Kadir hem med en påse som innehöll två påsar ostbågar, mina favoritknäckebröd och spelet Yatzy som Karin hade köpt och hade med sig till mig nu när hon har varit på semester i Side.
Vilken härlig överraskning och perfekt idag när vi hade något roligt att fira.
Mer om det berättar jag en annan dag.
 
Däremot måste jag få berätta att det inte bara är jag som är glad över dessa ostbågar.
Imorse var det en liten kille som hittade en påse öppen och passade på att provsmaka. Mmm...också några till i munnen. Det var nog en hit för Adem också.
 
 
Fredagsmys på eftermiddag med ostbågar i Turkiet. Det är svårslaget det.


Tillaga egen, turkisk yoghurt hemma!

2015-05-21 KL 12:30:00, Livet i Turkiet
Jag märker i många föräldrargrupper på bland annat facebook att det talas mycket om att äta RÄTT mat, framför allt för barn. Mycket eko-odlat, mycket tillagade rätter och minder snabbmats-måltider.
Jag tror på att ha ett sunt förhållande till mat och framför allt visa det tydligt till våra barn.
Adem äter inte lösgodis på lördagar men däremot äter han choklad ibland, vi köper vaniljglass till honom (och oss) ibland och han lärde sig säga kaka innan han kunde säga tack.  
 
Något jag är väldigt glad över att ha i mitt liv idag när man är förälder är just detta med naturliga matprodukter och närproducerat.
Tack vare att jag bor där jag bor och är gift med en riktig bonde i grund och botten, som har haft detta sen barnsben så får jag en riktig bra tillgång till naturliga råvaror.
Och framför allt får Adem det.
Jag vågar nog säga att 98% av all mat vi äter, om kanske inte ännu mer, är mat lagad från grunden.
Och dessutom mycket böner, grytor, soppor etc. Inga köp-pås-produkter, inga besprutade grönsaker, inte mycket kött, inget värma i Micro som vi inte ens har.
Dessutom har vi till frukost både ost och oliver som kommer direkt ifrån Kadirs hemby. Det är riktigt lyxigt faktiskt, men smaken är lite annorlunda än köpta oliver och köpt ost från matbutiken.   
Sen finns det desto värre mycket socker, man använder väldigt mycket olivolja och dessutom mycket kolhydrater till måltiderna och efterätterna här.  
 
Vilket fall som helst, det jag ville komma till är yoghurten. Adem har varit galen i turkisk yoghurt sen det att han fick smaka vid 6 månaders ålder.
Tillslut bestämde sig Kadir för att göra egen yoghurt och idag köper vi aldrig yoghurt i mataffären utan vi gör våran egen yoghurt.
 
Kadir köper en 5 liter vattendunk med komjölk från marknaden i Manavgat, det kostar mellan 10-15 lira.
Här hemma så silar vi mjölken och häller den i våran stora kastrull samt en lite mindre.
Sedan ska mjölken kokas upp och det gäller att vara på hugget, så fort det börjat stiga så går det undan och då måste man sänka plattan till lägsta värmen.
Skulle det gå väldigt snabbt så kan man blåsa på skummet som bildats längst upp så brukar de sjunka igen.
För det gäller att inte koka över mjölken.
Här brukar jag alltid ta bort det översta skummet som brukar ha stelnat till lite och blivit lite gul i färgen.
Sedan ska man vänta, temperaturen ska sjunka till rumstemperatur eller ganska exakt 37 grader.
För att veta om man har den temperaturen i mjölken så kan man sticka ner ett finger i mjölken.
Kan man ha fingret där i 7 sekunder så är mjölken alldeles lagom, då kommer nästa steg.
 
Vi ställer den stora kastrullen på golvet i köket. Sedan ska man ha ca 2 dl yoghurt, antingen köpt eller kvar från förra omgången.
Denna yoghurt blandar man i ett glas med ca 1 dl mjölk från den nya, uppkokade mjölken. Det ska bli i konsistens som filmjölk eller något tjockare.
 

 
När de är blandat så häller man i detta i kastrullen, blandar runt ett par varv och sedan sätter på locket.
Nu ska temperaturen sjunka i lagom takt och därmed få mjölken att stelna till och bli till yoghurt.
För att temperaturen ska gå sakta ner så virar man in kastrullen i handdukar eller lakan.
Vi använder två stycken till dessa och låter mjölken/den kommande yoghurten stå i 8-10 timmar på golvet i köket.
Sedan ställer vi in den i kylskåpet och nästa dag så har vi en stor kastrull yoghurt hemma.
Det är viktigt att inte skaka för mycket på kastrullen när man lyfter in den i kylskåpet bara.
Den lilla kastrullen med uppkokad mjölk i använder vi till Adem som vanlig drickmjölk.
Jag köper dock fortfarande köpmjölk i tetrapack i matbutiken för jag klarar inte riktigt den väldigt färska komjölken.
 
Och detta, mina damer och herrar, hade jag aldrig kunnat gjort för varken 8 eller 4 år sedan. Vilken tur att man lär så länge man lever och att jag nu kanske har lärt någon annan hur man gör egen, turkisk yoghurt.
 
På "jäsning" igår under dagen som sedan lyftes in i kylskåpet, svalnade, stelnade och idag hade vi ny yoghurt klar.


Shoppat sandaler i Manavgat!

2015-05-20 KL 20:39:00, Livet i Turkiet
I måndags var vi in till Manavgat för att hitta ett par nya, bra sandaler till Adem.
Förra året köpte jag två par vår och sommarskor till honom från SkoBoo i märket Pax. De är väldigt bra anpassade till barn för rätt stöd och form. Vilket är framför allt viktigt när barn lär sig gå, som Adem gjorde förra året.
65 lira pers par kostade de då och Kadir tyckte jag var galen. Men i Svenska pengar, runt 220 kronor så är det ett billigt pris för bra skor.
Vilket fall som helst, i år satsade vi på att hitta ett par bra sandaler i Manavgat istället. Och priset skiljer sig rejält vill jag lova. Sedan vet jag inte än hur bra dessa sandaler är, det får tiden utvisa.
 
Vi kom in till Manavgat runt halv 10, morgonpigga som vi är och då hade hälften av alla affärer öppnat.
De mindre butikerna, inte butikskedjorna, är smarta nog och öppnar redan vid 9 för redan då började det vara mycket folk inne i stan.
Kedjorna öppnar kl 10 som Lc Waikiki, Koton, Flo och gallerian på hörnet när man kommer in i Manavgat.
Vi valde att kolla in de mindre skobutikerna och hittade ganska så snabbt ett par snygga och bra sandaler till Adem.
De stod uppradade ett par skor och en skylt där de stod 15 lira på. Detta var "givetvis" den undre raden som kostade de och de vi valde på övre raden kostade istället 20 lira.
Kadir försökte pruta ner till 15 lira ändå men det var hopplöst. Då får man helt enkelt respektera försäljaren och det går faktiskt inte att pruta på allt i Turkiet.
Och helt ärligt, 20 lira för ett par snygga, bra sandaler är billigt. Kanske inte alltid i Turkiska mått och det finns billigare, men för 65 kronor så har vi råd att köpa ett par till om så skulle behövas.
Vi kommer köpa ett par billiga plastsandaler också för 5-10 lira att ha vid stranden och havet i sommar.
Dessa blir mer till att ha när vi ska iväg till butiken, träffa vänner, hälsa på familjen, leka i parken osv.
 
Jag vill göra ett tillägg här. Jag uppfattar de som om storlekarna på skor, framför allt barnskor, inte riktigt är densamma som svenska storlekar. De verkar mindre i Turkiet.
Kan barnet inte prova skon så är det bra om man har tagit mått på barnets fota innan och mäter ordentligt i butiken innan man köper något.
Ett tips till er shoppingsugna läsare där ute.
 
Efter dagens inköp så ville jag kika i lite klädbutiker åt mig själv men eftersom vi var så pass tidiga så fick det bli en glass på Mc Donalds istället. De öppnade i vintras tror jag att det var och tidigare så har bara Burger King funnits i Manavgat.
Jag gillar Mc Donalds mer så jag är verkligen nöjd med detta. Vi köpte var sin glass och åt innan vi gick vidare till De Facto och Lc Waikiki.
Tyvärr, eller kanske som tur är så hittade jag inget jag gillade. Jag var ute efter ett par tunna byxor och shorts som är sköna att ha nu när värmen kommer. Men de som fanns var i jeanstyg, konstigt mönster eller tightsliknande modeller. Jag hoppas de får in lite mer snart annars får det bli panikshopping från H&M tror jag.
 
Jag köpte iaf en bok som jag ska ha och skriva viktiga saker i och sedan åkte vi vidare hemåt men stannade till på en lekpark där Adem fick leka loss. Han älskar rutchkanor och gungor. Vi har en gunga på balkongen här hemma med men det är inte samma sak som i en lekpark med massa andra barn.
 
 
Vad tycker ni om Adems nya sandaler?


Fotoutmaningen 2015, Jag!

2015-05-20 KL 11:15:58, Fotoutmaning 2015
Kommer ni ihåg när Jennifer Lopez släppte singeln "Jenny from the block" där hon sjöng texten "I´m still Jenny from the block" vilket bettyde att även om hon hade blivit en rik megastjärna så var hon fortfarande lilla Jennifer Lopez från hennes kvarter på gatan i Bronx som hon kom ifrån. 
Jag tyckte låten var skitcool och kände verkligen samma sak, jag är minsann lilla Louise som jag alltid har varit och kommer alltid vara.
Men så har jag funderat på det där framför allt sen jag blev mamma. Är jag fortfarande samma person idag?
 
Jag tror att gamla vänner från barndomen skulle nog säga det, och min familj och de som verkligen har känt mig sedan jag var liten säger att jag är samma person. För det är jag ju. Jag är Louise.
Men samtidigt har mycket, väldigt mycket förändrats.
Alla går igenom saker i livet och man kommer till en punkt, som man kanske ser först efteråt och som man kan kalla för milstolpe.
Jag kan titta tillbaka på dessa snart två år med Adem och minnas flera punkter där han har "förändrats" och växt upp men framför allt utvecklats som människa.  
För 22 månader sedan var han en bebis som bara åt, sov, kissade, bajsade, grät och var nöjd och glad.
Och väldigt liten.
Idag har vi en lång kille som är väldigt bestämd av sig och på väg rakt in i tvåårs trotsen.
Det är hårda bud, väldigt mycket vilja men så otroligt mycket kärlek och glädje.
Han vet vad han vill, ibland, och han berättar mer än gärna det. Han har växt som person under 22 månader och formats till en människa med ett stort hjärta.
 
För min egna del börjar jag väl komma ihåg och kan "se" mina milstolpar från tonåren och framåt.
Men det är framför allt efter gymnasiet som jag kan se det mer tydligt.
 
Sen jag träffade Kadir under sommaren 2009 så har jag så många milstolpar och framför allt aha-upplevelser så jag kan knappt räkna dem alla.
Jag inser nu i efterhand hur trångsynt jag var, över mycket, och hur lite jag var villig att lära mig innan.
Då var jag en nej-sägare till saker som ex. testa nya maträtter som jag aldrig har hört talas om innan, lyssna på människor som inte var eller såg ut som mig själv, våga gå utanför min egna box och mina egna linjer helt enkelt.
När jag träffade Kadir och lärde känna honom, höra om hans uppväxt, hans liv, kultur och så vidare så har jag verkligen öppnat mina ögon.
Och gjort saker jag trodde jag aldrig skulle ha gjort innan. Jag har även sett platser, träffat människor och ätit mat jag aldrig trodde jag skulle ha gjort innan.
Och under årens gång så har jag framför allt växt som människa men jag har också öppnat mina ögon så otroligt mycket mer.
Jag är inte lika trångsynt idag som jag en gång var och det är väldigt härligt att kunna erkänna en sådan sak.
 
Jag skulle aldrig kunna blir arg på tiggare på stan idag. Jag vet att detta är ett stort problem i Sverige och att många avskyr dessa tiggare.
Man klagar på att de röker, har mobiltelefon, de åker bil till platsen de tigger på.
Och jag bor inte i Sverige och ser inte dessa varje gång jag ska gå in i en mataffär här i Turkiet.
Men jag tror inte jag ändrar min uppfattning om jag hade gjort det. För vet ni vad, it's not my business vad de gör, hur de lever sina liv eller hur mycket de tjänar och de förhindrar inte mig att leva som jag gör eller tvingar mig att skänka pengar.  
Har de någonsin tvingat er om ni valt att bara gå förbi?
Det skär i hjärtat på mig när jag ser dessa tiggare för de finns dem som faktiskt har det svårt och faktiskt samlar in pengar för att klara sig.
Och man kan aldrig se på en människa vad för liv han eller hon lever eller vad han eller hon har gått igenom.
När vi var i Manavgat häromdagen så gick det runt en liten flicka på ca 10 år och tiggde pengar. Hon gick fram till människor och bad om pengar helt enkelt.
Detta är inte lika vanligt/synligt som romerna i Sverige men jag har ändå sett de ofta under mina år här. Är det värre när det är barn i bilden, synligt, som tigger pengar?
Har de värre ställt än romerna i Sverige?
Vem vet, kanske....kanske inte...
 
När jag, Kadir och Adem gick i gamla stan i Stockholm så satt det flera romer och tiggde. De sa hej, vi sa hej och log. Och vi fick ett leende tillbaka. Vet ni hur gott det kändes i hjärtat för mig?
Ett hej och ett leende, det behövs inte mer än så. Vi blev inte tvingade till att skänka pengar, eller säga hej.
Men vi sa hej och det gjorde oss, och kanske dem glada.
En av sakerna jag har lärt mig utav Kadir och hans liv och uppväxt; Förvänta dig inget tillbaka varje gång du gör en god gärning eller något snällt/bra, det kommer av sig självt om du gör det från hjärtat.
Karma mina vänner, karma!
 
2013 hände mycket i mitt liv. Allt hände i mitt liv just detta år och det var det bästa och värsta året i mitt liv, Och kommer antagligen alltid att vara det.
Den som inte har träffat på mig sen 2013 har kanske inte riktigt träffat på den "nya Louise" för jag är nog ärrad och förändrad för livet efter det året. På gott och ont.
Det har gjort mig till den jag är idag och det är jag glad för.
Året började med att mamma blev riktigt dålig efter bara några få månader vetandes om cancern och efter knappt 4 veckor på sjukhuset, som jag aldrig kommer att glömma, så avled hon.
Månaden som kom efter kan ha varit den värsta tiden i mitt liv, efter att de värsta i mitt liv just hade hänt.
Ögonen på mig vidgades enormt och jag är fortfarande förvånad över mycket som hände under denna tid. Hur andra människor tänkte och fungerade. Eller inte tänkte alls?
Jag är också imponerad över hur människor som jag inte stod så jättenära faktiskt öppnade sin famn för en.
En riktigt berg-och-dalbana och på toppen av allt var jag gravid och bara ville njuta av att vara det och få planera ett kommande bröllop.
Efter nästan 3 månader i Sverige så återvände jag till Turkiet med en något större mage och ett något större brustet hjärta och saknaden av min mamma.
Usch, jag gråter nästan när jag tänker på det nu. Hur livet förändras så snabbt och hur mycket skit som man fick gå igenom.
Men hey, what doesn't kill you makes you stronger sägs det....
Sedan började den där berg och dal banan gå uppåt. Spikrakt uppåt.
Vi gifte oss, köpte nya möbler och flyttade in i våran toppnya lägenhet. Och 3 månader senare så tittade lilla Adem ut.
Jag vet att livet som fru kanske inte förändrades över en natt, men det är klart att gå från sambo till fru faktiskt är en milstolpe och en förändring i ens liv.
Att gå från sambo-herr och fru till att bli föräldrar, det är den största förändringen i mitt liv någonsin.
Det går inte riktigt att sätta exakt finger på det eller förklara exakt vad som förändrar en, det är något man bara vet och känner själv. Den nya familjemedlemen, ditt barn förändrar dig som person och människa.
Kanske inte samma dag eller dagen efter direkt. Men efter ett tag, när man har lärt känna det där nya livet som har legat i ens mage i 9 månader så vet man att man är inte samma person som man en gång var.
Man är en förälder med ett stort ansvar för en annan människa.
Det betyder inte att man måste se till att köpa nyaste märkesjeansen, uppdatera sitt barn med senaste plattan eller ha världens största 2-år kalas.
Det handlar om att låta denna lilla människa få känna sig trygg, livet ut, vare sig du finns där eller inte.
Att bli förälder handlar om att ge obegränsat med kärlek, värme och glädje. Kunna stötta ditt barn även i svåra stunder och aldrig, aldrig någonsin förminska barnets känslor eller som person.
Att finnas där för ens barn är kanske föräldrarnas största uppgift i livet, eller vad tycker ni?
 
Sluttampern av berg-och-dal-året 2013 hade blandade känslor. Att bli förälder är också en tuff uppgift och det var mycket nytt för oss alla tre. Det tär på krafterna och på känslorna hela tiden och du dras mellan enorm lycka och samtidigt ständig oro över att man kanske gör fel.
Jag drog samtidigt med en stor eftersorg, vilket är väldigt vanligt att få ett tag efter att man mist någon.
Och det var fler personer som försvann ur mitt liv under detta år vilket tog en hel del på krafterna och känslorna.
Men samtidigt som vi lämnade året 2013 så visste jag att 2014 och kommande åren kommer och ska bli riktigt, riktigt bra.
 
Jag är samma lilla Louise, som bara blir äldre och äldre för varje år. Varje år, flera gånger per år så växer jag som människa, förändras jag som människa och formas jag som människa.
Allt är inte perfekt, roligt och härligt hela tiden. Vissa dagar, vissa stunder kan vara riktigt skitjobbiga.
Men jag är riktigt nöjd med livet och lycklig över vem jag är idag.
 
Detta är jag idag. Vem är jag om 3, 5, 10 och 25 år? Det får vi se då helt enkelt men mest troligt har jag fler aha-upplevelser och ännu fler milstolpar i mitt liv.
 
 
Louise 20 år vs. Louise 28 år. Håret är lite mörkare och jag är definitivt lite klokare och har mer erfarenhet utav livet. 
 
Vill du vara med i årets fotoutmaning? Läs HÄR och skriv om veckans tema "Jag" eller haka på nästa vecka då temat är "Nytt"


Kycklingsoppa!

2015-05-19 KL 14:22:00, Mat och recept
Jag hittade ett recept på kycklingsoppa på internet och den påminner väldigt mycket om turkisk kycklingsoppa men är lite annorlunda ändå.
Men väldigt god, mättande och något ni måste prova att laga någon dag.
 
Du behöver:
1 st kyckling ELLER 4 stycken kyckling fileér ELLER 3 stycken kycklinglår.
1.5 dl ris
2 st ägg
1/2 dl olivolja
1 st hönsbuljongtärning
1 st grönsaksbuljong
2 st citroner
vitpeppar, salt och svartpeppar
 
Lägg kycklingen i en kastrull och fyll på med vatten så att det nästan täcker kycklingen.
Häll på 1-2 tsk salt och lite vitpeppar. (Jag använde bara svartpeppar, går också jättebra)
Låt koka 45 min- 1 timme, eller tills du ser att kycklingen är färdig. Skumma av allt skum som kommer upp till ytan under tiden det kokas.
Lägg kycklingen i en skål och koka upp buljongen på nytt.
Häll på riset, olja och buljongtärningar. Koka tills riset är mjukt och ställ kastrullen åt sidan.
Vispa upp 2 ägg i en skål, pressa ner saften från två citroner och häll på 1 tsk svartpeppar.
Ta ca: 2 dl av buljongen från soppan och rör ner den sakta i äggblandningen, samtidigt som du vispar, detta så att den inte skär sig.
Därefter rör du sakta ner ägg-och buljongblandningen i soppan. Även detta för att soppan inte ska skära sig.
Rensa kycklingen, om du inte använder kycklingfilé isf skär du den i lite längre bitar, och dela den i bitar och häll i soppan.
Värm upp soppan igen och servera. Krydda med salt och svartpeppar om det behövs.
 



Resor
Toppblogg.se Matbloggstoppen Besökstoppen
LouiseiTurkiet